Toggle Navigation

Karin Björkegren Jones

Karin Björkegren Jones

Hon är yogaproffs, författare, hälsoprofil och feminist. Karin Björkegren Jones inspirerar varje dag via sin blogg, workshops, kurser och böcker hundratals kvinnor att leva livet fullt ut och ta hand om sina kroppar – både på utsidan och insidan. Karin är Werlabs nya ambassadör i Sverige.

Det finns ingen motsättning, menar Karin, i att vara intresserad av den lite mer andliga sidan av hälsa och samtidigt ta till sig aktuell forskning och medicinsk vetenskap. Snarare tvärtom.

Kombinationen av framstående medicinsk forskning och uråldrig meditationstradition är istället skälet till att hon lever idag, menar hon.

Sommaren 2012 drabbades Karin, 48 år gammal, av en aggressiv form av cancer som kallas för inflammatorisk hormonell bröstcancer. Ett flertal behandlingar med cytostatika (cellgifter) och det immunologiska läkemedlet hereceptin följde. Karin tvingades operera bort hela sitt högra bröst och 17 lymfkörtlar i armhålan, och under en femveckorsperiod fick hon daglig strålbehandling.

Jag vill fan leva

Den tuffa resan dokumenterade hon i realtid på sin blogg, som fick många följare just under den här perioden. Bloggen blev senare en bok, “Jag vill fan leva”, som kom ut 2014 på Pocketförlaget.

De senaste 16 åren har Karin gått på yoga minst fem dagar i veckan. Först såg hon yogan som sin pensionsförsäkring - efter cancerbeskedet blev det hennes livförsäkring. I krisen blev yogan också hennes skydd; hon har beskrivit den som en partner som tvingar henne att gilla läget, alldeles oavsett hur livet ser ut.

Och det tycks ha fungerat, så här långt. Hon tog sig levande genom cancerbehandlingen och lyckades behålla lugnet och närvaron så pass att hon under behandlingstiden också skrev boken “KNIP för bättre hälsa”. Boken kom ut i början av 2013.

– Jag älskade att jag hade något att göra. Det är så lätt hänt att vi som har eller haft cancer räknas ut. Räknas bort. Det är ju det värsta som kan hända egentligen, att när man själv tvivlar på om man ska överleva upptäcka att också omvärlden tvivlar. Allt jag ville var att vara med. Jag ville jobba och jag behövde jobba, säger hon.

Idag håller Karin knipworkshops för kvinnor, men utbildar också barnmorskor och gynekologer i den ädla knipkonsten. Hon ser kurserna inte bara som träningspass för bäckenbotten och underliv, utan också som ett sätt att lära ut feminism, jävlar anamma och det hon själv kallar för inte-ta-skit-mentalitet.

– Jag önskar att varje tjej ska aktivera sin bäckenbotten så att hon går stolt in i varje rum, tar plats och aldrig nånsin kröker rygg.

Regelbundna blodprover för hälsans skull

Karins intresse för kvinnohälsa blev större efter cancerbehandlingen. I våras började hon ta blodprover till hjälp för att få bättre koll på sin kropp.

– För mig är min hälsa allt och jag vill bli en frisk pensionär. Sedan jag fick cancerdiagnosen vill jag veta om jag har brister, eller om proverna skulle visa på något jag kanske kan ta hand om och inte låta utvecklas. Attack är bästa försvar, säger hon.

Karin tog sitt första Werlabs-test i april i år.

– Mycket var bra men jag hade lite problem med sköldkörteln. Nu har jag ätit en massa kosttillskott för att stärka mitt inre och hoppas på att mitt nästa test visar på bättring.

– Jag tror på bra kost, sömn, lagom träning, kärlek, skratt och kosttillskott och har nog inställningen att allt går att fixa. Om någon säger att det är kroniskt sporrar det mig att bevisa motsatsen.

Karin lyckades råda bot på den hjärtsvikt som hon fick av alla cancerbehandlingar.

– Nu tänker jag att jag ska bli den första att läka ut lymfödemet också, som de säger är kroniskt (lymfödem innebär en nedsatt funktion i lymfsystemet, och leder till svullnad och ibland även smärta. Reds. anm.)

Efter cancerbehandlingen insåg Karin att hon också rent hormonellt befann sig på en helt ny plats i livet.

– Jag var inte beredd på att hitta tillbaka till en kropp som chockats in i klimakteriet. Jag hade gått igenom tio års menopaus på tre månader under cellgiftsbehandlingen. Jag chockåldrades, skulle man kunna säga.

Utöver sorgen, smärtan och utsattheten som själva cancern gav, finns efter behandlingen också en ständigt närvarande rädsla att cancern skall slå till igen.

– Jag hade önskat att vården frågat mig, efter behandlingen, vad jag behöver nu. Men några sådana frågor fick jag aldrig från dem. Jag fick ställa dem själv, och försöka hitta mina egna svar, säger Karin.

Samtidigt tillägger hon att hon är oerhört tacksam för den vård och det mycket fina bemötande hon fick under själva cancerbehandlingen.

– Jag fick allt jag behövde, och all behandling som finns att tillgå, det räddade mitt liv.

Efter cancerbehandling uppmanas många kvinnor att äta antihormoner i flera år, något som Karin är kritisk till. Antihormoner påverkar kroppen kraftfullt på många plan med tråkiga biverkningarna som artros, blodpropp och ingen sexlust. Alla kvinnor behöver inte antihormonerna, men idag tar vården det säkra före det osäkra och skriver ut det till många eftersom det inte är helt klarlagt vilka kvinnor som har mest att vinna på att ta dem.

– Jag väntar fortfarande på forskning som sorterar ut just vilka kvinnor som verkligen behöver äta de här antihormonerna, som många kvinnor äter helt i onödan i hopp om att hålla cancerns återfall borta.



Gå till Karins Wellnesspaket

Läs vad våra användare tycker om oss på Omdömen.