Därför är helkropps-MR sällan lämpligt för friska personer

Vad är helkropps-MR?

Magnetresonanstomografi, MR, använder ett magnetfält och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av kroppens inre. Till skillnad från vanlig röntgen och datortomografi, CT, används ingen skadlig strålning. MR är en mycket värdefull medicinsk undersökning när den används för att besvara en tydlig frågeställning, exempelvis vid långvarig knäsmärta eller misstänkt diskbråck.

Vid en helkropps-MR undersöks däremot flera delar av kroppen samtidigt, ofta hos en person som inte har några symtom. Tanken är att hitta sjukdom eller andra förändringar innan de har börjat ge besvär.

Det kan låta förebyggande. Problemet är att det ännu inte är visat att generell MR-screening av hela kroppen hos symtomfria personer leder till bättre hälsa eller längre liv. American College of Radiology (ACR) rekommenderar därför inte helkropps-MR som screening för personer utan symtom, relevanta riskfaktorer eller familjehistoria som talar för sjukdom. 

Varför är helkropps-MR inte alltid en bra hälsokontroll?

En viktig princip inom medicinsk screening är att det inte räcker att kunna hitta något. Det behöver också finnas vetenskapligt stöd för att det är värdefullt att leta efter förändringen hos personer utan symtom och att tidig upptäckt leder till mer nytta än skada.

Det finns väl etablerade screeningprogram för vissa sjukdomar och grupper, exempelvis mammografi för bröstcancer. Där har man på förhand bestämt vilken sjukdom man letar efter, vilka personer som bör undersökas och hur ett avvikande fynd ska följas upp.

En generell helkropps-MR fungerar annorlunda. Många organ och vävnader granskas samtidigt utan en specifik medicinsk frågeställning. Ju mer av kroppen som undersöks, desto större blir risken att hitta avvikelser vars betydelse är oklar.

Helkropps-MR kan hitta förändringar som aldrig hade orsakat problem

En MR-undersökning kan vara mycket detaljerad. Det innebär också att den kan upptäcka små avvikelser hos personer som känner sig helt friska.

Sådana oväntade fynd kallas bifynd. Det kan exempelvis handla om cystor, knölar eller andra anatomiska förändringar som upptäcks av en slump.

De flesta människor har variationer och förändringar i kroppen som inte innebär sjukdom och aldrig kommer att orsaka symtom. När de syns på en MR-bild går det däremot inte alltid att direkt avgöra om de är betydelsefulla.

En systematisk översikt och metaanalys publicerad i The British Medical Journal omfattade 32 studier med totalt 27 643 symtomfria vuxna. Vid kombinerad MR av hjärna och kropp identifierades potentiellt allvarliga bifynd hos uppskattningsvis 3,9 procent. När även fynd med osäker betydelse inkluderades steg andelen till 12,8 procent. Uppföljningsdata var begränsade, men bland de potentiellt allvarliga fynd som följdes upp visade sig endast omkring en femtedel motsvara en allvarlig slutlig diagnos.

Det illustrerar en viktig skillnad mellan att hitta en avvikelse och att hitta en sjukdom som behöver behandlas.

Ett bifynd kan leda till fler undersökningar

När MR visar något som inte säkert kan klassificeras som ofarligt kan det behöva utredas vidare. Det kan innebära en ny MR-undersökning, ultraljud, CT, blodprover, specialistbedömning eller i vissa fall provtagning från vävnaden.

Det innebär inte att uppföljningen är felaktig. Om ett potentiellt betydelsefullt fynd har upptäckts behöver det förstås bedömas på ett medicinskt korrekt sätt.

Problemet är att hela kedjan kanske aldrig hade behövt starta om en symtomfri person inte hade genomgått en undersökning utan tydlig medicinsk indikation.

Detta är en av anledningarna till att både American College of Radiology och brittiska Royal College of Radiologists avråder från generell MR-screening av symtomfria personer. De lyfter särskilt risken för överdiagnostik, ytterligare undersökningar och behandling av förändringar som i slutänden inte påverkar hälsan. 

Kan helkropps-MR upptäcka cancer tidigt?

MR kan upptäcka vissa tumörer, men det innebär inte att helkropps-MR är en etablerad metod för generell cancerscreening.

Olika cancerformer ser olika ut, utvecklas olika snabbt och upptäcks bäst med olika metoder. En enda undersökning av hela kroppen kan därför inte ersätta etablerad cancerscreening.

Ett normalt resultat från en helkropps-MR innebär inte heller att alla sjukdomar eller cancerformer kan uteslutas. Det finns en risk att ett normalt resultat ger en större känsla av trygghet än undersökningen kan motivera.

För vissa personer med specifika ärftliga cancersyndrom kan regelbunden helkropps-MR däremot ingå i medicinsk uppföljning. Det är något annat än generell screening av friska personer och sker utifrån en definierad medicinsk risk.

När är MR en bra undersökning?

Att helkropps-MR sällan rekommenderas för symtomfria personer betyder inte att MR i sig är en olämplig undersökning. Tvärtom är MR ett av sjukvårdens viktigaste diagnostiska verktyg.

Skillnaden är varför undersökningen görs.

Vid exempelvis långvarig smärta i ett knä kan en riktad MR av knäleden ge detaljerad information om menisker, korsband, brosk och andra strukturer. Vid ryggbesvär kan en riktad MR i vissa situationer visa exempelvis diskbråck eller andra förändringar.

När det finns en tydlig medicinsk frågeställning kan undersökningen anpassas efter just det område och de strukturer som behöver bedömas.

Rätt undersökning för rätt person och rätt frågeställning ger därför oftast mer värdefull information än att undersöka så mycket av kroppen som möjligt.

Vad kan jag göra om jag vill upptäcka sjukdom tidigt?

Förebyggande hälsa handlar inte om att göra så många undersökningar som möjligt. Det handlar om att välja åtgärder där nyttan är väl belagd.

Det kan bland annat innebära att delta i rekommenderade screeningprogram, känna till viktiga riskfaktorer, följa relevanta hälsomarkörer och ha levnadsvanor som minskar risken för framtida sjukdom.

Har du ett specifikt besvär som inte går över är det bättre att utgå från symtomet och bedöma vilken undersökning som är mest relevant för just detta, än att göra en generell helkroppsundersökning.