Osteoporos – symtom, orsaker och effektiv behandling av benskörhet

Osteoporos är en sjukdom där skelettet blir skört och risken för benbrott ökar. Tillståndet utvecklas ofta utan symtom tills ett ben bryts. Med tidig upptäckt, förebyggande åtgärder och behandling kan risken för frakturer minskas betydligt.

Vad är osteoporos?

Osteoporos betyder poröst ben och är ett tillstånd där skelettet förlorar benmassa och styrka. Benen blir sköra och risken för benbrott ökar, även vid mindre trauma.

Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ned och byggs upp. Vid osteoporos är nedbrytningen snabbare än uppbyggnaden, vilket leder till förlorad benmassa.

Osteoporos kallas ofta för en tyst sjukdom eftersom den vanligtvis inte ger några symtom förrän ett ben bryts. Många upptäcker först att de har osteoporos när de drabbas av en fraktur.

Sjukdomen är vanlig, särskilt hos äldre kvinnor. I Sverige beräknas omkring hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av männen drabbas av en osteoporosrelaterad fraktur under sin livstid.

Höftfrakturer, kotkompressioner och handledsbrott är de vanligaste osteoporosrelaterade frakturerna. Höftfrakturer är särskilt allvarliga och kan leda till nedsatt rörlighet och ökad dödlighet.

Vad orsakar osteoporos?

Flera faktorer påverkar utvecklingen av osteoporos.

Ålder

Benmassan når sin topp runt 30-årsåldern och minskar sedan gradvis. Efter 50 års ålder accelererar förlusten.

Kvinnligt kön och menopaus

Kvinnor har från början lägre benmassa än män. Vid menopausen minskar östrogennivåerna kraftigt, vilket påskyndar benförlusten. Tidig menopaus (före 45 år) ökar risken ytterligare.

Ärftlighet

Genetiska faktorer påverkar både maximal benmassa och benförlusthastighet. Höftfraktur hos förälder är en viktig riskfaktor.

Näringsfaktorer

Lågt intag av kalcium och D-vitamin försämrar benuppbyggnaden. D-vitaminbrist är vanlig, särskilt hos äldre och på nordliga breddgrader.

Livsstilsfaktorer

Fysisk inaktivitet minskar benuppbyggnaden. Rökning påskyndar benförlusten. Hög alkoholkonsumtion är skadligt för skelettet.

Underliggande sjukdomar

Reumatoid artrit, celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom och hyperparatyreoidism ökar risken.

Läkemedel

Långvarig kortisonbehandling är en viktig orsak till sekundär osteoporos. Vissa andra läkemedel kan också påverka benhälsan.

Undervikt

Låg kroppsvikt och ätstörningar ökar risken för osteoporos.

Vilka symtom ger osteoporos?

Osteoporos i sig ger vanligtvis inga symtom. Det är komplikationerna som ger besvär.

Frakturer

Benbrott efter litet trauma eller spontant. Höftfraktur ger akut smärta och oförmåga att stå eller gå. Handledsbrott uppstår ofta vid fall på utsträckt hand.

Kotkompressioner

Ryggkotor kan kollapsa, ibland utan känd utlösande händelse. Akut ryggsmärta kan uppstå. Kronisk ryggvärk vid multipla kompressioner.

Längdminskning

Multipla kotkompressioner leder till minskad kroppslängd. En förlust på mer än 4 centimeter kan vara tecken på kotfrakturer.

Kutig rygg

Upprepade kotfrakturer kan ge en böjd framåtlutande hållning (kyfos), ibland kallad änkepuckel.

Nedsatt livskvalitet

Frakturer kan leda till smärta, nedsatt rörlighet, beroende av hjälp och ökad dödlighet.

Hur diagnostiseras osteoporos?

Diagnosen baseras på bentäthetsmätning och riskfaktorbedömning.

Bentäthetsmätning (DXA)

DXA (dual-energy X-ray absorptiometry) mäter bentätheten i höft och ländryggen. Resultatet anges som T-score som jämför med ung frisk individ. Osteoporos definieras som T-score -2,5 eller lägre. Osteopeni (förstadium) definieras som T-score mellan -1,0 och -2,5.

Riskfaktorbedömning

FRAX är ett verktyg som beräknar 10-årsrisken för fraktur baserat på kliniska riskfaktorer och eventuellt bentäthet.

Blodprover

Blodprover utesluter sekundära orsaker till osteoporos och kontrollerar kalcium, D-vitamin, njur- och sköldkörtelfunktion.

Röntgen

Röntgen kan visa kotfrakturer och andra frakturer.

Hur behandlas osteoporos?

Behandlingen syftar till att minska risken för frakturer.

Livsstilsåtgärder

Fysisk aktivitet med viktbärande träning och balansövningar stärker skelettet och minskar fallrisk. Rökstopp och begränsning av alkohol rekommenderas.

Kalcium och D-vitamin

Tillräckligt intag av kalcium (800 till 1000 mg dagligen) och D-vitamin (800 IE dagligen) är grunden. Tillskott kan behövas om kosten inte täcker behovet.

Läkemedelsbehandling

Bisfosfonater som alendronat och risedronat är förstahandsval och hämmar bennedbrytningen. Denosumab är ett antikroppsläkemedel som ges som injektion. Teriparatid och romosozumab är benuppbyggande läkemedel vid svår osteoporos. Östrogen kan övervägas hos kvinnor nära menopausen.

Fallförebyggande

Hemmanpassning, genomgång av läkemedel och balansträning minskar fallrisk.

Uppföljning

Regelbunden uppföljning av behandlingseffekt och eventuell ny bentäthetsmätning.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du haft en fraktur vid litet trauma, vid minskad kroppslängd eller böjd rygg, om du har flera riskfaktorer för osteoporos, eller om du behandlas med kortison och vill diskutera benskydd.

Sök akut vård vid misstänkt höftfraktur efter fall eller vid akut svår ryggsmärta som kan tyda på kotfraktur.

Vanliga frågor om osteoporos

Kan jag förebygga osteoporos?

Ja, regelbunden fysisk aktivitet, tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin, rökstopp och måttlig alkoholkonsumtion minskar risken.

Är osteoporos bara en kvinnosjukdom?

Nej, även män kan drabbas, särskilt efter 70 års ålder. Män står för omkring en tredjedel av alla höftfrakturer.

Hur vet jag om jag har osteoporos?

Eftersom sjukdomen ofta är symtomfri rekommenderas bentäthetsmätning för personer med riskfaktorer.

Måste jag ta läkemedel?

Inte alltid. Behandlingen beror på din individuella frakturrisk. Livsstilsåtgärder är viktiga för alla.

Kan jag träna med osteoporos?

Ja, anpassad träning rekommenderas starkt. Undvik dock aktiviteter med hög fallrisk. Fysioterapeut kan ge råd om lämpliga övningar.