Vitamin D (25-OH)

Publicerad: 2022-08-22

Skriven och granskad av: Werlabs läkarteam

D-vitamin är ett hormon som spelar en central roll för kroppens hälsa, särskilt för skelett, immunförsvar och mineralbalans. Det bildas i huden vid solexponering och kan även tillföras via kost eller tillskott, vilket gör nivåerna beroende av levnadsvanor och årstid.

Sammanfattning

D-vitamin är avgörande för upptaget av kalcium och fosfor samt för normal funktion i immunförsvaret. Kroppen bygger upp lager under sommarhalvåret som används under vintern, men brist är vanligt – särskilt hos äldre, personer med begränsad solexponering eller nedsatt upptag. Låga nivåer kan kopplas till flera hälsoproblem, medan mycket höga nivåer oftast beror på överdosering av tillskott och kan vara skadliga.

Vad är D-vitamin?

D-vitamin är, till skillnad från vad namnet föreslår, ett steroidhormon. D-vitaminet har en stor påverkan på vår hälsa eftersom det påverkar hundratals gener i de flesta av kroppens celler. D-vitaminet påverkar många hälsoområden i kroppen

D-vitamin påverkar kroppens förmåga att ta upp fosfor och kalcium som är nödvändiga ämnen för att skelett och tänder ska växa och fungera normalt. D-vitamin spelar också en viktig roll för immunsystemets funktion. Det är däremot oklart om D-vitamin har andra hälsobefrämjande effekter.

När vi vistas utomhus på sommaren så bygger vi upp ett lager av D-vitamin som kroppen sedan förbrukar under den mörka delen av året. Kroppen lagrar sedan D-vitamin i cirka tre månader (personlig variation förekommer) så det är inte förrän tre månader efter de soliga månaderna som vi känner av låga D-vitaminnivåer.

Varför analyserar man D-vitamin?

D-vitamin är en viktig beståndsdel i kroppens ämnesomsättning och brist på vitaminet har en roll i många sjukdomar. Risken för såväl infektionssjukdomar som vinter- och vårdepressioner, multipel skleros, cancer, diabetes, hjärtsjukdom, benskörhet, generell värk och övervikt kan öka vid D-vitaminbrist.

Hur bildas D-vitamin?

När du är ute i solen och exponeras för UV-strålning producerar kroppen D-vitamin via kolesterol som sedan skickas till lever och njurar där det ombildas till en aktiv form.

På sommaren behöver du inte vara ute långa stunder för att din kropp ska bilda tillräckligt med D-vitamin. För en person med ljus hy räcker det med cirka 15 minuters solexponering i t-shirt. Mörkhyade och äldre personer har en sämre förmåga att bilda D-vitamin via solen varför dessa kan behöva vistas i solen längre tid för att bilda tillräckligt med D-vitamin. Det är dock värt att notera att strålskyddsmyndigheten avråder från långvarig exponering av solljus.

På vintern är solen i Sverige alltför svag för att produktionen av D-vitamin ska stimuleras. Du kan därför då behöva få i dig D-vitamin via maten eller tillskott.

Hur får man D-vitaminbrist?

D-vitaminbrist drabbar framför allt äldre och mörkhyade människor som har en nedsatt förmåga att bilda D-vitamin från solen. Heltäckande klädsel är också en riskfaktor för D-vitaminbrist.

D-vitaminbrist kan också grundas på nedsatt omvandling av D-vitamin i huden och det är vanligt att värdena kan ligga under referensgränserna under vinterhalvåret eftersom solens strålar då inte är tillräckligt starka för att kroppen ska kunna bilda D-vitamin. D-vitaminbrist kan också orsakas av nedsatt binjurefunktion (hypoparathyroidism) men detta är en ovanligt sjukdom.

Hur mycket D-vitamin behöver jag?

Enligt NN2012 (Nordiska Näringsrekommendationer 2012) är genomsnittsbehovet av D-vitamin beräknat till 7,5 mikrogram per dag. Siffran är beräknad så att behovet ska täckas för så gott som alla trots variation i ålder och hur mycket vi exponerar huden för sol, rekommenderas 10 mikrogram per dag, respektive 20 mikrogram för de över 75 år och de med liten solexponering.

Rekommenderat dagligt intag/ vitamin D3

  • Spädbarn och barn under 2 år: 10 mikrogram

  • Barn och vuxna under 75 år: 10 mikrogram

  • Vuxna med lite eller ingen solexponering: 20 mikrogram

  • Vuxna över 75 år: 20 mikrogram

Vilka livsmedel är bra källor för D-vitamin?

Bra källor till D-vitamin är framför allt fet fisk. Nedan listas D-vitamin innehåll per livsmedel. Sifforna anges i mikrogram per 100 gram livsmedel.

  • Abborre, gös, och skarpsill: 20-30 µg

  • Böckling, inlagd sill, lax, sardiner, sardeller, regnbågslax, öring, makrill: 10-20 µg

  • Vild svamp tex kantarell, trattkantarell och karl johan: 15-60 µg

  • Pinklax, röding, havsabborre, tonfisk, gädda, guldsparid, hälleflundra, strömming, braxen, sik: 5-10 µg

  • Fågel tex kyckling: 1-2 µg

  • Berikad fil, yoghurt och drycker tex mjölk och havredryck: 0,5-2 µg

  • Kött (nöt, fläsk): 1 µg

  • Vitamin D berikat margarin: 10 µg

  • Ägg: 2 µg

Vilken nivå av D-vitamin bör man ha?

Kroppens nivå av D-vitamin varierar naturligt under året. Under vinterhalvåret är den ultravioletta strålningen för svag för att kroppen ska kunna producera d-vitamin. D-vitamin lagras i kroppen så har du fått tillräckligt med soljus under sommarhalvåret så använder din kropp det d-vitamin som finns tillgängligt. Har du mindre lagrat från sommaren så ökar risken för att din d-vitaminnivå att sjunka till bristfällig nivå redan under hösten. Har du mer lagrat så klarar du dig längre.

Riktvärden för D-vitaminnivåer (25-OH Vitamin D) kan variera något mellan olika rekommendationer, men ofta används följande indelning:

  • <25 nmol/L: Uttalad brist (Deficiency)

  • 25-49 nmol/L: Otillräcklig nivå (Insufficiency)

  • 50-74 nmol/L: Tillräcklig nivå (Sufficiency)

  • 75-125 nmol/L: Optimal nivå anses av många

  • >250 nmol/L: Potentiellt toxisk nivå

Kan man överdosera på D-vitamin?

Stora mängder (över 250 nmol/L) D-vitamin är giftigt och kan leda till att du får för höga nivåer av kalcium i blodet, kalciuminlagring i njurarna och njursvikt. Det är inte möjligt att överdosera D-vitamin enbart via kosten, men om man tar kosttillskott som innehåller stora mängder D-vitamin går det att överdosera. Rekommendationen för vuxna är max 100 mikrogram per dag enligt Europeiska livsmedelsverket EFSA 2012.

Vad innebär ett högt D-vitaminvärde?

Höga värden ses vid hyperparathyreoidism, vid stort intag av D-vitamin, sarkoidos och andra granulomatösa sjukdomar med ökad kalciumkoncentration, samt ofta vid graviditet. Toxiska värden (>ca 250 nmol/L) ses speciellt vid intag av vitaminkoncentrat (Afi-D2 Forte). Detta kan leda till hyperkalcemi och metastatisk förkalkning i mjukdelar. Halveringstiden anses vara 2-3 veckor, medan den terminala halveringstiden är betydligt länge.

Andra hälsomarkörer inom Vitaminer & Mineraler

Vitamin B12 (Kobalamin)

Vitamin B12 som också kallas kobalamin. Behövs för bildningen av röda blodkroppar och för att vårt nervsystem skall fungera optimalt. Kroppen själv kan inte tillverka detta vitamin utan det måste intas via kosten.

Folat (Folsyra - Vitamin B9)

Folat som också kallas för Vitamin B9. Viktigt för tillväxt och en förutsättning för att de röda blodkropparna och kroppens andra celler ska bildas. Folat är också viktigt hos gravida kvinnor för fosterutveckling och stimulering av mjölkproduktionen.

Homocystein

Homocystein är en aminosyra och en viktig byggsten i kroppens proteiner. Homocystein omvandlas till andra typer av aminosyror i kroppen, men för att detta skall kunna ske krävs tillräckliga nivåer av vitaminerna B6 (pyridoxin), B9 (folat) och B12 (kobalamin) samt av de enzymer som behövs för att denna process skall kunna ske. Höga nivåer av homocystein i blodet ses därför vid brist på dessa B-vitaminer, men även vid vissa sjukdomstillstånd som njursjukdom, underfunktion av sköldkörtel (hypotyreos), hudsjukdomen psoriasis och vid intag av vissa läkemedel (såsom Omeprazol, statiner och metformin samt vissa antiepileptika). Det finns studier som tyder på att förhöjdt homocystein i blodet kan tyda på en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Däremot har man inte kunnat visat att man med tillskott av dessa B-vitaminer kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdom hos personer med högt homocystein. I nuläget krävs därför mer forskning inom detta område innan rekommendationer kan ges.

Magnesium

Magnesium är ett spårämne som har stor betydelse för flertalet funktioner i kroppen och behövs för att våra nerver och muskler skall fungera, för att vår energiomsättning skall fungera normalt och för att våra gener skall kunna bildas på ett korrekt sätt. Magnesium kan inte produceras av kroppen utan måste intas via maten. En brist beror som regel på att man fått i sig för lite magnesium via kosten eller att man äter läkemedel som försämrar upptaget av magnesium i tarmen. 60% av allt magnesium i vår kropp finns i skelettet, 39% i våra celler, varav hälften av detta i våra muskelceller och 1% utanför cellerna t.ex. i blodet där det kan mätas. Eftersom magnesium deltar i många olika processer i kroppen kan en brist ge upphov till symtom från många olika organ. Symtom uppkommer dock ofta sent i förloppet och dessa är ofta diffusa. Exempel på sådana symtom kan vara mental påverkan med trötthet, förvirring, håglöshet och depression, rytmrubbningar i hjärtat och muskelkramper.

Zink

Zink är ett mineral som finns i celler i hela kroppen och behövs för att kroppens immunförsvar ska fungera ordentligt. Zink fyller också en funktion vid celldelning, celltillväxt, sårläkning och påverkar omsättningen av proteiner, kolhydrater och fett. Zink spelar också en viktig roll i ämnesomsättningen.

Varukorg

Varukorgen är tom

Sök