Hyperparatyreoidism – överaktiva bisköldkörtlar som höjer kalciumet

Hyperparatyreoidism är ett tillstånd där bisköldkörtlarna producerar för mycket paratyreoideahormon, vilket leder till förhöjda kalciumnivåer i blodet. Symtomen kan vara diffusa som trötthet och koncentrationssvårigheter, eller mer specifika som njursten och benskörhet. Kirurgi är den effektivaste behandlingen.

Vad är hyperparatyreoidism?

Hyperparatyreoidism är ett tillstånd där bisköldkörtlarna, fyra små körtlar som sitter bakom sköldkörteln på halsen, producerar för mycket paratyreoideahormon (PTH). Detta hormon har en central roll i regleringen av kroppens kalciumbalans.

Bisköldkörtlarnas funktion

PTH reglerar kalciumnivåerna genom att:

• Frigöra kalcium från skelettet

• Öka kalciumupptaget i tarmen via aktivering av D-vitamin

• Minska kalciumutsöndringen via njurarna

Normalt justerar PTH-produktionen sig efter kroppens behov för att hålla kalciumnivån stabil.

Typer av hyperparatyreoidism

Primär hyperparatyreoidism är den vanligaste formen och orsakas av en sjukdom i själva bisköldkörtlarna. PTH överproduceras trots normala eller höga kalciumnivåer.

Sekundär hyperparatyreoidism uppstår som svar på låga kalciumnivåer, ofta vid njursvikt eller D-vitaminbrist. PTH-produktionen ökar som en normal kompensationsmekanism.

Tertiär hyperparatyreoidism utvecklas efter långvarig sekundär hyperparatyreoidism, när bisköldkörtlarna blivit autonoma och överproducerar PTH även när den ursprungliga orsaken åtgärdats.

Hur vanligt är hyperparatyreoidism?

Primär hyperparatyreoidism är en relativt vanlig hormonsjukdom, särskilt hos kvinnor efter klimakteriet. Incidensen ökar med stigande ålder. Många fall upptäcks av en slump vid rutinmässiga blodprover.

Vilka symtom ger hyperparatyreoidism?

Symtomen beror på hur högt kalciumnivån är och hur länge tillståndet funnits. Många har lindriga eller inga symtom alls, särskilt vid måttligt förhöjt kalcium.

Klassiska symtom

Det engelska uttrycket "bones, stones, abdominal moans and psychic groans" sammanfattar de klassiska symtomen:

Skelett (bones)

• Benskörhet (osteoporos)

• Ökad risk för benbrott

• Skelettsmärtor

Njursten (stones)

• Återkommande njursten

• Njurkolik med svår smärta i sidan

Bukbesvär (abdominal moans)

• Förstoppning

• Illamående och aptitlöshet

• Buksmärtor

Psykiska symtom (psychic groans)

• Trötthet och orkeslöshet

• Koncentrationssvårigheter

• Nedstämdhet och depression

• Förvirring vid mycket högt kalcium

Övriga symtom

• Ökad törst och urinering

• Muskelsvaghet

• Hjärtklappning

• Högt blodtryck

Vad orsakar hyperparatyreoidism?

Primär hyperparatyreoidism

Adenom är den vanligaste orsaken och står för cirka 85 procent av fallen. Ett adenom är en godartad tumör som uppstår i en av de fyra bisköldkörtlarna och producerar PTH okontrollerat.

Hyperplasi innebär att alla fyra bisköldkörtlarna är förstorade och överaktiva. Detta står för cirka 10–15 procent av fallen och kan ibland ha ärftlig bakgrund.

Cancer i bisköldkörtlarna är mycket ovanligt och utgör mindre än 1 procent av fallen.

Genetiska faktorer

Vissa ärftliga tillstånd ökar risken:

• Multipel endokrin neoplasi typ 1 och 2 (MEN1, MEN2)

• Familjär isolerad hyperparatyreoidism

Riskfaktorer

• Kvinnligt kön

• Ålder över 60 år

• Tidigare strålbehandling mot halsen

• Långvarig svår D-vitaminbrist eller kalciumbrist

Hur diagnostiseras hyperparatyreoidism?

Diagnosen ställs genom att påvisa samtidigt förhöjda nivåer av kalcium och PTH i blodet.

Blodprover

Kalcium mäts, ofta som albuminkorrigerat totalkalcium eller joniserat kalcium. Förhöjda värden är grundstenen i diagnosen.

PTH är förhöjt eller olämpligt normalt i förhållande till kalciumnivån. Normalt ska PTH vara lågt när kalcium är högt.

D-vitamin kontrolleras eftersom brist kan maskera eller förvärra tillståndet.

Njurfunktion bedöms för att utesluta sekundär hyperparatyreoidism.

Fosfat är ofta lågt vid primär hyperparatyreoidism.

Urinprov

Kalciumutsöndring i dygnsurin kan mätas för att skilja primär hyperparatyreoidism från familjär hypokalciurisk hyperkalcemi (FHH), ett godartat tillstånd som inte kräver behandling.

Lokaliseringsdiagnostik

Inför eventuell operation används bilddiagnostik för att identifiera vilken körtel som är överaktiv:

Sestamibi-skintigrafi är en nuklearmedicinsk undersökning som ofta kan lokalisera adenomet.

Ultraljud av halsen kan visa förstorade bisköldkörtlar.

CT eller MR används ibland som komplement.

Bedömning av komplikationer

Bentäthetsmätning (DXA) bedömer om benskörhet utvecklats.

Njurundersökning med ultraljud eller CT kan visa njursten.

Hur behandlas hyperparatyreoidism?

Kirurgi

Paratyreoidektomi är den enda botande behandlingen och rekommenderas vid:

• Kalciumnivå tydligt förhöjt

• Benskörhet eller njursten

• Ålder under 50 år

• Nedsatt njurfunktion

Operationen innebär att det överaktiva adenomet eller de förstorade körtlarna avlägsnas. Vid erfaren kirurg är framgångsfrekvensen över 95 procent och komplikationsrisken låg.

Expektans vid lindrig sjukdom

Vid måttligt förhöjt kalcium utan komplikationer kan noggrann uppföljning vara ett alternativ, särskilt hos äldre. Regelbunden kontroll av kalcium, njurfunktion och bentäthet krävs.

Medicinsk behandling

Läkemedel botar inte sjukdomen men kan användas när operation inte är lämplig:

Calcimimetika (cinacalcet) sänker PTH-produktionen och kalciumnivåerna.

Bisfosfonater kan ges för att skydda skelettet.

Livsstilsåtgärder

• Drick rikligt med vätska för att minska risken för njursten

• Undvik uttorkning

• Motionera regelbundet för benhälsan

• Normalt kalciumintag via kosten (varken för mycket eller för lite)

• Säkerställ tillräckligt D-vitaminintag

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du har symtom som kan tyda på förhöjt kalcium: uttalad trötthet, ökad törst och urinering, förstoppning, koncentrationssvårigheter eller njurstensbesvär.

Om blodprov visat förhöjt kalcium bör du utredas vidare för att fastställa orsaken.

Sök vård akut vid symtom på allvarligt förhöjt kalcium: svår förvirring, uttalad svaghet, kräkningar eller hjärtpåverkan.

Vanliga frågor om hyperparatyreoidism

Kan hyperparatyreoidism botas?

Ja, kirurgiskt borttagande av den överaktiva bisköldkörteln botar i de allra flesta fall sjukdomen. Kalciumnivåerna normaliseras ofta redan inom ett dygn efter operationen.

Är operation farlig?

Vid erfaren kirurg är risken för komplikationer låg. De vanligaste komplikationerna är tillfällig heshet eller lågt kalcium efter operationen, men dessa är oftast övergående.

Hur snabbt mår man bättre efter operation?

Många upplever förbättring av symtom som trötthet och koncentrationssvårigheter redan inom veckor efter operationen. Förbättring av bentäthet tar längre tid.

Kan benskörhet återhämta sig?

Ja, bentätheten kan förbättras efter framgångsrik operation, särskilt under de första åren. Effekten är oftast bäst hos dem med tydlig benskörhet före operationen.

Behöver jag undvika kalcium i kosten?

Nej, normalt kalciumintag via kosten rekommenderas. Att undvika kalcium kan faktiskt förvärra benskörhet och stimulera PTH-produktionen ytterligare.