Vad är Graves sjukdom i sköldkörteln och hur märks den?

Vad är Graves sjukdom?

Graves sjukdom är en autoimmun sköldkörtelsjukdom som leder till överproduktion av sköldkörtelhormoner, ett tillstånd som kallas hypertyreos. Vid autoimmun sjukdom reagerar immunförsvaret felaktigt och bildar antikroppar som angriper kroppens egna vävnader.

Vid Graves sjukdom bildas särskilda antikroppar som stimulerar sköldkörteln att producera för mycket hormoner, framför allt tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Dessa hormoner påverkar nästan alla organ i kroppen, vilket gör att symtomen kan bli både många och varierande.

Sköldkörtelns roll i kroppen

Sköldkörteln är en fjärilsformad körtel som sitter på halsens framsida. Dess hormoner fungerar som kroppens “gaspedal” och styr ämnesomsättningen, även kallad metabolism.

Sköldkörtelhormonerna påverkar bland annat:

• hjärtfrekvens och blodtryck

• kroppstemperatur

• energiförbrukning

• nervsystemets aktivitet

• musklernas funktion

När nivåerna av T3 och T4 blir för höga går kroppens system på högvarv, vilket förklarar många av symtomen vid Graves sjukdom.

Vanliga symtom vid Graves sjukdom

Symtomen vid Graves sjukdom utvecklas ofta gradvis, men kan ibland komma snabbt. De kan variera mellan individer och misstolkas ibland som stress, utmattning eller psykisk ohälsa.

Vanliga symtom är:

• hjärtklappning och hög puls

• inre oro, ångest eller rastlöshet

• värmekänsla och ökad svettning

• ofrivillig viktnedgång trots normal eller ökad aptit

• darrningar i händerna

• trötthet och muskelsvaghet

• sömnsvårigheter

• täta tarmtömningar

Hos kvinnor kan även menstruationsrubbningar förekomma. Hos män kan nedsatt muskelstyrka och trötthet vara mer framträdande.

Ögonpåverkan vid Graves sjukdom

En särskild form av symtom vid Graves sjukdom är ögonengagemang, ibland kallat Graves oftalmopati. Det beror på att immunsystemet även kan påverka vävnader bakom ögonen.

Tecken på ögonpåverkan kan vara:

• torra, svidande eller irriterade ögon

• ljuskänslighet

• svullnad runt ögonen

• utstående ögon

• dubbelseende

Alla med Graves sjukdom får inte ögonsymtom, men vid tydliga besvär krävs särskild bedömning och uppföljning. Rökning är en känd riskfaktor för att ögonbesvären ska bli mer uttalade.

Vem drabbas av Graves sjukdom?

Graves sjukdom kan drabba både kvinnor och män, men är betydligt vanligare hos kvinnor. Sjukdomen debuterar oftast i åldern 20–50 år, men kan förekomma både tidigare och senare i livet.

Riskfaktorer som är kända är:

• ärftlighet för autoimmun sjukdom

• kvinnligt kön

• rökning

• hormonella förändringar, till exempel efter graviditet

Sjukdomen kan ibland utlösas i samband med perioder av ökad belastning, även om stress i sig inte orsakar Graves sjukdom.

Hur ställs diagnosen Graves sjukdom?

Diagnosen baseras på en kombination av symtom, blodprover och ibland bilddiagnostik.

Vanliga blodprover vid misstanke om Graves sjukdom är:

• TSH: oftast lågt vid överfunktion

• fritt T4 och fritt T3: förhöjda

• TRAK (antikroppar mot TSH-receptorn): ofta positiva

TRAK är ett viktigt prov som talar för att överfunktionen beror på en autoimmun process och hjälper till att skilja Graves sjukdom från andra orsaker till hypertyreos.

Behandling av Graves sjukdom

Behandlingen syftar till att minska produktionen av sköldkörtelhormoner och lindra symtomen. Val av behandling beror på ålder, symtomens svårighetsgrad, laboratorievärden och individuella förutsättningar.

Vanliga behandlingsalternativ är:

• Läkemedel som hämmar hormonproduktionen

• Radiojodbehandling som minskar sköldkörtelns aktivitet

• Operation där hela eller delar av sköldkörteln avlägsnas

Behandling följs alltid upp med regelbundna blodprover, eftersom hormonbalansen kan förändras över tid. I vissa fall kan överfunktion övergå i underfunktion, vilket kräver annan behandling.

Graves sjukdom och levnadsvanor

Levnadsvanor kan inte bota Graves sjukdom, men de kan påverka hur man mår och hur kroppen hanterar sjukdomen.

Faktorer som ofta är viktiga:

• tillräcklig vila och återhämtning

• hantering av stress, som annars kan förstärka symtomen

• rökstopp, särskilt vid ögonpåverkan

• balanserad kost anpassad efter ökad ämnesomsättning

Vitamin D har betydelse för immunförsvarets funktion, även om det inte behandlar Graves sjukdom i sig.

Att leva med Graves sjukdom

Många med Graves sjukdom blir betydligt bättre med rätt behandling. Det kan dock ta tid innan hormonbalansen stabiliseras, och under den perioden är det vanligt att känna sig både fysiskt och mentalt påverkad.

Uppföljning är viktig eftersom:

• läkemedelsdoser kan behöva justeras

• symtom inte alltid speglar blodvärden exakt

• sjukdomsaktiviteten kan förändras över tid

Att förstå sjukdomen och dess mekanismer kan bidra till ökad trygghet och bättre egenvård.

När bör man söka vård?

Kontakta vården om du:

• har symtom på överfunktion i sköldkörteln

• upplever ihållande hjärtklappning eller ofrivillig viktnedgång

• får ögonbesvär i samband med misstänkt sköldkörtelsjukdom

• redan har Graves sjukdom och får nya eller förvärrade symtom

Tidigt omhändertagande minskar risken för komplikationer.

Vanliga frågor om Graves sjukdom i sköldkörteln

Vad är skillnaden mellan Graves sjukdom och hypertyreos?

Hypertyreos betyder överfunktion i sköldkörteln. Graves sjukdom är den vanligaste orsaken till hypertyreos och beror på en autoimmun reaktion.

Är Graves sjukdom kronisk?

Graves sjukdom är en autoimmun sjukdom som kan vara långvarig, men många blir symtomfria med behandling. I vissa fall går sjukdomen i remission.

Kan Graves sjukdom gå över av sig själv?

Ibland kan symtomen minska spontant, men behandling behövs oftast för att undvika komplikationer.

Påverkar Graves sjukdom fertilitet och graviditet?

Ja, obehandlad överfunktion kan påverka fertilitet och graviditet. Med rätt behandling kan de flesta genomföra en normal graviditet.

Kan stress orsaka Graves sjukdom?

Stress orsakar inte sjukdomen, men kan utlösa eller förvärra symtom hos personer med genetisk sårbarhet.

Hur följs Graves sjukdom upp över tid?

Med regelbundna blodprover och klinisk bedömning för att säkerställa stabil hormonbalans.