Överträningssyndrom – när man tappar balansen i livet

Länge trodde vetenskapen att överträning var något strikt fysiologiskt. På senare år har man förstått att hård träning bara är ett av flera skäl till varför man drabbas av överträningssyndrom.

Javisst, tränar vi så blir vi oftast starkare och piggare. Men träning kan också försämra prestationsförmågan, göra oss trötta utan återhämtning. Det medicinska begreppet för det här är överträningssyndrom. Det drabbar främst elitidrottare och förekommer inom de flesta idrotter. De som löper allra störst risk att drabbas är juniorer och unga seniorer som tränar på elitnivå, men problemen förekommer också bland motionärer som tränar hårt och ofta.

När man tränar hårt bryts musklerna ned, det är en fullständigt naturlig process. Men efter 72 timmar ska kroppen ha ordnat upp sig igen och blivit aningens starkare än den var före träningspasset. Om det här inte funkar, om återhämtningen uteblir och kroppen inte klarat av att återhämta sig ens efter 14 dygn, så kan man ha drabbats av överträningssyndrom.

Symptomen på överträning kan variera från person till person, och om det är första gången man drabbas ska det utredas av läkare för att utesluta att något annat fysiologiskt fel ligger till grund för problemen.

Elitidrottare brukar känna igen tröttheten som kommer sig av överträningssyndrom, den är speciell och skiljer sig för de allra flesta åt från ”vanlig” efter-träning-trötthet. För många förändras även sinnesstämningen, vissa känner oro, andra blir nedstämda och deppiga eller ilskna, även sömnproblem är vanligt förekommande. Den fortsatta träningen leder inte framåt, man får inga resultat oavsett hur hårt man tar i. De uteblivna resultaten kan i sig bli en ytterligare faktor som förstärker nedstämdheten. Återkommande infektioner som aldrig helt läker ut kan också vara ett tecken på överträning, och som sagt, läkare ska alltid konsulteras om du drabbas av den här typen av besvär för första gången.

Länge trodde vetenskapen att överträning var ett strikt fysiologiskt problem som hängde samman enbart med att kroppens återhämtningsmekanismer inte orkade den fysiska överbelastningen. Men ny forskning har visat att även psykologisk och social överbelastning spelar in i den här diagnosen, som är mycket komplex och individuell. Vi tränar för att hålla oss friska och må bra, men fysisk träning är inte det enda som påverkar vår hälsa. Har vi det tufft på jobbet, går igenom något tungt på det sociala planet som exempelvis en skilsmässa, eller tuggar oss igenom en tuff tentaperiod, så kan det mycket väl påverka kroppens återhämtningsförmåga. I synnerhet om vi är vana att träna hårt och använda träningen som en källa till energi.

Den som drabbats av överträningssyndrom måste tänka på att återfå balansen fysisk, men också psykiskt och socialt. Generellt förordas aktiv vila av typen promenader, lättare träningspass och stretch i kombination med sådant som kan ge psykisk återhämtning och avspänning, exempelvis yoga eller mindfulness-övningar. Social återhämtning är en tredje och mycket viktig del i att återhämta sig från överträningssyndrom. Att umgås med vänner, personer man tycker om och är trygg med, och göra saker tillsammans som man tycker är trevliga är mycket viktigt för att återhämta sig socialt och hjälpa kroppen att återfå balansen.

Personer som lider av överträningssyndrom kan, förutom ovanstående symptom, få förhöjd vilopuls, högt blodtryck och uppleva förändringar i hjärtrytm.

Följande blodtester kan också användas som en hjälp för att diagnostisera överträningssyndrom.

• P-Kreatinin. Ämnet kreatin bildas vid matsmältningen. Kreatin bryts därefter ner till kreatinin som tas ut ur blodet genom njurarna och sedan lämnar kroppen via urinen. Mängden kreatinin i blodet beror delvis på hur mycket muskelmassa du har. Män har generellt högre kreatininnivåer än kvinnor. Ett förhöjt kreatininvärde kan, bland annat, bero på att du ägnat dig åt allt för ansträngande motion.

• Testosteron. Ett testosterontest kontrollerar nivån av det manliga könshormonet testosteron i blodet. Testosteron påverkar sexuella funktioner och tillväxt. Hos män tillverkas hormonet i stora mängder i testiklarna. Hos både män och kvinnor produceras testosteron i små mängder i binjurarna och hos kvinnor även i äggstockarna. Låga testosteronnivåer kan förbättras genom tyngdlyftning och ändrad kosthållning. På omvänt sätt kan överträning sänka testosteronnivåerna.

• Järn. Järn är ett livsviktigt mineral. Kroppen använder det som en beståndsdel i så kallat hemoglobin, det vill säga proteinet i de röda blodkroppar som transporterar syre i kroppen. Järnbrist kan uppstå av flera olika orsaker, bland annat överträning.

• B12. Ett vitamin B12-test mäter nivån av vitamin B12, eller kobalamin som det också kallas, i blodet. Kroppen behöver detta vitamin för att skapa blodceller och bibehålla ett friskt nervsystem. Vitamin B12 produceras inte av kroppen själv, det måste intas genom födan eller i tablett- eller sprutform. Ett lågt B12 -värde kan påverka de fysiska prestationerna.

• TSH. TSH är ett mycket känsligt mått på förekomst av fritt sköldkörtelhormon i kroppen. Värdet brukar stegra vid återkommande hård träning eftersom den i vissa fall påverkar metabolismen.