Förklimakteriet - så påverkas kroppen

Förklimakteriet, även kallat preklimakteriet eller perimenopaus, är en naturlig övergångsperiod i en kvinnas liv. Ändå är det många som blir överraskade när symtomen smyger sig på. Trötthet, humörsvängningar, oregelbunden mens eller sömnproblem kan kännas diffusa och svåra att sätta fingret på. Frågan uppstår ofta: ”Är det här förklimakteriet – eller något annat?”

Den här artikeln är en genomgång av vad som händer i kroppen under förklimakteriet, vilka symtom som är vanliga och hur du med hjälp av blodprover kan få bättre förståelse för din situation. Artikeln riktar sig till kvinnor i åldern 30–60 år, men kan vara relevant för alla som vill förstå denna livsfas bättre.

Vad är förklimakteriet?

Förklimakteriet är perioden som leder fram till klimakteriet, det vill säga tiden innan den sista menstruationen. Denna fas kan börja flera år innan mensen upphör helt och pågår ofta i 2–10 år. För vissa startar förklimakteriet redan i 30-årsåldern, men de flesta märker förändringar först i 40-årsåldern.

Under förklimakteriet fungerar äggstockarna fortfarande, men deras hormonproduktion blir mer oregelbunden. Det är denna ojämnhet i hormonsignalerna som ofta ligger bakom symtomen – snarare än ett jämnt lågt hormonläge.

Vad händer hormonellt i kroppen?

Två hormoner står i centrum under förklimakteriet: östrogen och progesteron.

Östrogen är avgörande för:

• menstruationscykeln

• skelettets styrka

• blodkärlens funktion

• hjärnans signalsystem

Under förklimakteriet kan östrogennivåerna pendla kraftigt. Ibland är de höga, ibland låga, vilket kan ge symtom som värmevallningar, bröstspänning eller humörsvängningar.

Progesteron minskar ofta tidigare än östrogen. Eftersom progesteron har en lugnande och stabiliserande effekt kan minskade nivåer bidra till:

• sömnproblem

• ökad oro

• mer uttalade PMS-liknande besvär

Det är alltså svängningarna, snarare än själva minskningen, som ofta gör förklimakteriet besvärligt.

Vanliga symtom under förklimakteriet

Symtomen varierar stort från person till person. Vissa märker knappt av övergången, medan andra upplever flera samtidiga besvär.

Vanliga symtom är:

• oregelbunden menstruation

• värmevallningar och nattsvettningar

• humörsvängningar och ökad känslighet

• sömnsvårigheter

• torra slemhinnor

• minskad sexuell lust

• trötthet och minskad energi

• hjärndimma och koncentrationssvårigheter

Symtomen kan komma och gå, och förändras över tid.

Oregelbunden mens – alltid förklimakteriet?

Oregelbunden menstruation är ett av de vanligaste tecknen på förklimakteriet, men det är viktigt att veta att det inte alltid är förklaringen. Andra tillstånd kan också påverka menscykeln, till exempel:

• sköldkörtelrubbningar

• polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)

• långvarig stress

• kraftig viktförändring

Om mensen blir mycket oregelbunden, uteblir helt eller åtföljs av kraftiga blödningar bör andra orsaker uteslutas i samråd med läkare eller gynekolog.

Trötthet och förklimakteriet

Trötthet är ett av de mest rapporterade symtomen. Den kan bero på flera samverkande faktorer:

• hormonella svängningar som påverkar sömnkvaliteten

• ökad stresskänslighet

• förändrad ämnesomsättning

• samtidig järnbrist vid rikligare blödningar

Trötthet som inte går över med vila eller sömn är en signal som förtjänar att tas på allvar.

Så tar man reda på om man är i förklimakteriet

Förklimakteriet är i första hand en klinisk bedömning, där symtom, ålder och menstruationsmönster vägs samman. Blodprover kan dock ge värdefull kompletterande information.

• FSH – follikelstimulerande hormon: FSH stimulerar äggstockarna att producera ägg. När äggstocksfunktionen minskar försöker kroppen kompensera genom att höja FSH-nivåerna. Förhöjt FSH kan därför tala för att kroppen är på väg in i klimakterieövergången.

• Östradiol: är den mest aktiva formen av östrogen. Låga nivåer kan indikera minskad äggstocksfunktion, men eftersom nivåerna kan variera kraftigt under förklimakteriet behöver provsvaret alltid tolkas i sitt sammanhang.

Det är viktigt att veta att inga enskilda prover kan fastställa förklimakteriet med säkerhet. De används som stöd tillsammans med symtombild och anamnes.

Kan man bli gravid under förklimakteriet?

Ja. Även om ägglossningen blir mer oregelbunden under förklimakteriet kan graviditet fortfarande uppstå. Fertiliteten minskar, men försvinner inte helt förrän menopausen är nådd, det vill säga efter 12 månader utan menstruation.

Om graviditet inte är önskad är preventivmedel därför fortsatt viktigt under denna period.

Hur kan man må bättre under förklimakteriet?

Det finns inget universellt recept, men många upplever förbättring genom att:

• prioritera sömn och återhämtning

• äta regelbundet och näringsrikt

• minska stress i vardagen

• anpassa träning efter energi och återhämtning

• vara uppmärksam på kroppens signaler

Små justeringar kan göra stor skillnad, särskilt när symtomen varierar över tid.

När bör man söka vidare hjälp?

Det är klokt att ta kontakt med vården om:

• symtomen är kraftiga eller påverkar vardagen tydligt

• blödningarna blir mycket rikliga eller långvariga

• du känner dig osäker på om besvären verkligen är kopplade till förklimakteriet

• flera symtom uppträder samtidigt och inte förbättras

Sammanfattning

Förklimakteriet är en naturlig men ofta förvirrande fas där hormonernas samspel förändras. Symtomen kan vara många och diffusa, och de kan likna andra tillstånd. Genom att förstå vad som händer i kroppen och vid behov komplettera med blodprover kan du få bättre insikt i din situation och skapa förutsättningar för ökat välmående.

Vanliga frågor om förklimakteriet

När börjar förklimakteriet oftast?

Det kan börja redan i 30-årsåldern, men de flesta upplever symtom i 40-årsåldern.

Är oregelbunden mens alltid ett tecken på förklimakteriet?

Nej. Andra tillstånd kan också påverka menscykeln och bör uteslutas vid osäkerhet.

Kan blodprover visa säkert om jag är i förklimakteriet?

Nej, men de kan ge viktig information som stöd för bedömningen.

Hur länge varar förklimakteriet?

Det varierar, men ofta mellan 2 och 10 år.

Kan man behandla symtomen?

Ja. Det finns flera sätt att lindra besvär, från levnadsvanor till medicinsk behandling vid behov.