Hypertyreos (Överaktiv sköldkörtel)

Hypertyreos, även kallat giftstruma och tyreotoxikos, innebär att kroppen producerar ett överskott av sköldkörtelhormon. Hypertyreos är en autoimmun sjukdom, som det finns flera olika anledningar till att en person kan drabbas av den, såsom ärftliga faktorer eller medicinska skäl.

Hur påverkas kroppen av hypertyreos?

Det som händer i kroppen vid hypertyreos är att immunförsvaret börjar fungera annorlunda, och bildar antikroppar som påverkar sköldkörtelns funktion. Mer specifikt är det som sker att antikropparna bildar ett hormon som har likheter med det kroppsegna hormonet TSH vilket utsöndras av hypofysen. När detta händer börjar sköldkörteln öka sin produktion av sköldkörtelhormon, vilket leder till ett hormonöverskott.

I och med att sköldkörteln påverkar väldigt många funktioner i kroppen, däribland ämnesomsättningen, är det ofta nödvändigt att behandla hypertyreos genom att reglera hormonnivåerna. Detta kan göras på några olika sätt, och de vanligaste sätten är att använda läkemedel, radioaktivt jod eller att operera. De flesta som genomgår behandling för sjukdomen blir återställda efteråt, medan andra drabbas av återfall eller är tvungna att fortsätta sin behandling längre tid.

Grave's sjukdom & Knölstruma

Vanligtvis kan hypertyreos delas in i två typer: Graves sjukdom och knölstruma. Grave's sjukdom beror på att hormonproduktionen av sköldkörtelhormon ökar på grund av att immunsystemet har förändrats, och knölstruma innebär att det bildas knölar på sköldkörteln, vilket kan synas på framsidan av halsen där sköldkörteln är placerad.

Det är fler kvinnor än män som drabbas av hypertyreos. Mellan 2 och 3 procent av alla kvinnor drabbas, vilket är 80 procent av det totala antalet drabbade. Sjukdomen visar sig främst bland vuxna personer och det är ovanligt att barn drabbas.

Vilka symptom har hypertyreos?

Det kan finnas flera olika symptom, och det är vanligt att de kommer stegvis. Detta gör att det kan vara svårt att koppla symptomen till just hypertyreos, då det finns flera differentialdiagnoser som kan ha samma symptombild. Symptomen kan även skilja sig åt beroende på saker som ålder, könstillhörighet och kan visa sig i olika grader.

Några vanliga symptom är:

Trötthet
Hjärtklappning
Viktnedgång
Svettningar
Depression
Muskelsvaghet
Nervositet
Irritation
Oro
Menstruationsrubbningar
Aptitlöshet

I vissa fall kan det även visa sig genom symptom som håravfall, hudproblem och nagelproblem. En del kan även drabbas av ögonproblem, där ögonen blir irriterade, röda, att man får försämrad syn eller att ögonen ser uppspärrade ut.

Om tillståndet är riktigt allvarligt kallas det för toxisk kris, med symptom som:

Förhöjd ämnesomsättning
Hög feber
Kraftiga svettningar
Hjärtklappning
Rastlöshet

Om du har dessa symptom bör du testa din sköldkörtel. Här hittar du våra sköldkörteltest.

Hur upptäcker man hypertyreos?

För att kunna upptäcka hypertyeros analyserar man sköldkörtelhormon för att leta efter tecken på obalans. Hormonerna man undersöker är TSH och Fritt T4, Anti-TPO och TRAK.

När dina provsvar kommit in så granskas dessa av våra läkare som då kan se om du har hypertyreos eller inte. Om du får en diagnos så kan du ta med den när du uppsöker din vårdcentral. Werlabs läkare kan inte remittera (annant än akuta fall) och inte heller skriva ut medicin. Sköldkörtelmedicinering görs därför i samråd med din husläkare. Denne kommer också att ta om proverna för att säkerställa att rätt diagnos ställs. Med Werlabs provresultat i handen så har du redan gjort det första steget i utredningen.

Hypertyreos - vidare undersökning

I vissa fall kan man till exempel göra undersökningar såsom skintigrafi, vilket görs för att komma fram till om det rör sig om Graves sjukdom eller knölstruma. När man gör skintigrafi får man en spruta med ett radioaktivt ämne in i blodet, och efter femton minuter mäter man hur mycket av ämnet som finns i sköldkörteln. Ämnet som används är vanligtvis teknetium. Med denna undersökningen får man reda på hur sköldkörteln fungerar, om det är förhöjda hormonnivåer i den, hur den ser ut och liknande.

En annan undersökning som kan göras är spårjodundersökning, vilken används för att kolla hormonproduktionen. Undersökningen görs genom att man får dricka en vattenlösning innehållandes radioaktivt jod. Efter 24 timmar, samt efter några dagar, kollar man sköldkörtelns upptag av joden.

Om sköldkörteln är förstorad kan man undersöka den med hjälp av ultraljud. Undersökningen kan göras både direkt på mottagningen där du gör undersökningarna, eller så kan du bli remitterad till en röntgenavdelning. Denna undersökning görs för att kolla om knölarna på sköldkörteln verkar vara godartade eller elakartade.

Hur behandlar man hypotyreos?

Det finns olika sätt att behandla hypertyreos på, vilket beror på vilken typ av sjukdomen man har samt hur omfattande problemen är.

Läkemedelsbehandling används främst vid lindrigare former av hypertyreos. När läkemedel används leder det till att ungefär 50 procent blir friska från sjukdomen, och i andra fall kan man behöva komplettera med andra behandlingsmetoder. Det är vanligt att personer får återfall, vilket även det behöver behandlas. Sannolikheten att bli hjälpt av läkemedel är störst om den hormonella förändringen inte är så stor och om kroppen inte har påverkats så mycket av sjukdomen.

Radioaktivt jod är en behandling som verkar genom att ge en direkt effekt på sköldkörteln. Det är en typ av strålbehandling. Behandlingen görs genom att du antingen får svälja en kapsel med radioaktivt jod eller så får du dricka en vattenlösning med radioaktivt jod i. Sköldkörteln tar upp den största delen av den radioaktiva joden, och den verkar där lokalt genom att avge strålning. Omkringliggande organ får även dessa en viss del strålning på sig, men inte alls i samma utsträckning som sköldkörteln. Den radioaktiva joden kan ibland fortsätta avge strålning en tid efter behandlingen, vilket gör att man kan bli rekommenderad att inte ha direktkontakt med yngre barn eller personer som är gravida, då dessa är extra känsliga för strålning.

Operation Om sjukdomen ska behandlas genom operation görs detta antingen genom att ta bort en bit av sköldkörteln, eller hela. Det här alternativet brukar föreslås som behandlingsmetod om man exempelvis har en väldigt förstorad sköldkörtel, eller om man har drabbats av återkommande återfall efter läkemedelsbehandling eller är ung och redan har behandlats med läkemedel utan önskat resultat.

Innan operationen sker kommer patienten behandlas med läkemedel som påverkar hormonproduktionen, för att se till så att hormonnivåerna blir bättre. De läkemedel som vanligtvis används i de här fallen är tyreostatika och Levaxin. I vissa fall kan även betablockerare användas för att reglera blodtrycket.

Före och efter operationen rekommenderas det även att man är rökfri, om man röker. Detta beror på att kroppens förmåga att läka blir bättre, samt att både blodcirkulationen och konditionen förbättras, vilket leder till snabbare återhämtning.

Som vid de flesta ingrepp finns det risker med även denna typ av operation. En risk som kan finnas är att bisköldkörtlarna – som är belägna nära sköldkörteln – kan påverkas av operationen, vilket i sin tur kan förändra kroppens omsättning av kalk. Av den anledningen behöver kalkvärdena ofta kontrolleras efter operationen för att se om någon påverkan har ägt rum. I vissa fall kan bisköldkörtlarna sluta fungera, vilket innebär att du behöver äta kosttillskott för D-vitamin resten av livet, för att reglera kalkhalten.

I ovanliga fall kan kirurgen komma åt en nerv som påverkar stämbanden. Om den skadas kan man bli hes och behandling hos logoped kan bli nödvändig.

Vart vänder man sig med frågor om hypertyreos?

Om du funderar på om du har hypertyreos, eller har blivit diagnosticerad med sjukdomen, kan man ibland vilja ha någon att prata med om sina funderingar och få svar på sina frågor. Det går att vända sig både till vårdcentralen, läkare, endokrinolog eller ringa sjukvårdsrådgivningen på 1177.

Via Sköldkörtelförbundet kan du även komma i kontakt med andra som kan ha, eller ha haft, sjukdomen och de anordnar möten där folk bland annat kan utbyta erfarenheter med varandra. Där kan du också läsa om vård, nyheter och ta del av olika broschyrer. Det går också att bli medlem om man skulle vilja.

Om du har en husläkare brukar det rekommenderas att du pratar med hen i första hand, då det ofta är personen som har följt din sjukdomshistoria och kanske även genomfört undersökningarna eller fastslagit diagnosen.

Se vilka blodprover Werlabs erbjuder här!