Njursten: Symtom, orsaker och behandling

Vad är njursten?

Njursten, eller nefrolitiasis som det heter på medicinskt språk, är fasta ansamlingar av saltkristaller som bildas inuti njurarna. Urinen innehåller normalt sett olika typer av avfallsprodukter och mineraler i upplöst form. Om koncentrationen av dessa ämnen blir för hög i förhållande till mängden vätska, kan de börja fälla ut och bilda kristaller. Över tid kan dessa kristaller växa i storlek och formas till konkrement, det vill säga stenar.

Medicinskt delas njurstenar in i olika typer baserat på deras kemiska sammansättning:

• Kalciumstenar: Den absolut vanligaste formen av njursten (cirka 80 procent av fallen), vilka oftast består av kalciumoxalat eller kalciumfosfat.

• Uratstenar (urinsyrastenar): Bildas vid hög koncentration av urinsyra i urinen, vilket är vanligare vid ett högt intag av vissa proteiner eller vid sjukdomen gikt.

• Infektionsstenar (struvitstenar): Bildas i anslutning till kroniska eller återkommande urinvägsinfektioner orsakade av specifika bakterier.

• Cystinstenar: En mycket ovanlig och ärftlig form av stensjukdom.

Varför drabbas vissa lättare än andra?

Njursten kan drabba vem som helst, men det finns tydliga demografiska och ärftliga mönstrar som påverkar risken att utveckla tillståndet:

• Män: Män drabbas ungefär dubbelt så ofta som kvinnor. Det är vanligast att insjukna för första gången i åldern mellan 20 och 50 år.

• Ärftlighet: Om du har en familjemedlem som har haft njursten är din egen risk att drabbas signifikant högre. Har du dessutom haft njursten en gång, är risken ungefär 50 procent att du utvecklar en ny sten inom tio år om du inte förändrar dina levnadsvanor.

• Geografiska och klimatiska faktorer: Personer som bor eller arbetar i varma miljöer drabbas lättare. Detta beror på att ökad svettning utan kompensation av tillräckligt vätskeintag gör urinen mer koncentrerad.

Vilka är symtomen vid njursten?

Så länge stenarna ligger stilla i njurbäckenet orsakar de sällan några symtom. Det är först när en sten lossnar och fastnar i den trånga urinledaren (röret mellan njuren och urinblåsan) som de klassiska symtomen uppstår.

Det akuta njurstensanfallet

När urinledaren blockeras kan urinen inte passera fritt. Trycket stiger då inuti njuren, vilket leder till:

• En plötslig, mycket intensiv och knivskarp smärta i flanken (sidan av ryggen) eller ländryggen. Smärtan kommer oftast i vågor (krampartad eller kolikartad smärta) eftersom urinledaren drar ihop sig för att försöka pressa ut stenen.

• Smärtstrålning som vandrar framåt mot magen, ner mot ljumsken och ibland mot underlivet.

• Motorisk oro – smärtan är så svår att det är omöjligt att hitta en ställning som lindrar, vilket gör att den drabbade ofta vandrar omkring eller vrider sig.

Andra tillhörande symtom

Utöver den karaktäristiska smärtan uppstår ofta sekundära symtom:

• Illamående och kräkningar, vilket triggas av den intensiva smärtreaktionen.

• Blod i urinen (hematuri), eftersom stenens skarpa kanter kan rispa urinvägarnas slemhinnor. Urinen kan se rosa eller ljusröd ut eller upplevas som mörk urin med förändrad färg.

• Täta urinträngningar eller en brännande känsla när stenen närmar sig urinblåsan.

Vad orsakar njursten?

Den enskilt viktigaste orsaken till att njursten bildas är att urinen blir för koncentrerad. Det gör att mättnaden av salter blir för hög och kristallisation påbörjas.

Följande faktorer ökar risken för stensjukdom:

• Otillräckligt vätskeintag: Att dricka för lite vatten är den absolut vanligaste utlösande faktorn.

• Kostfaktorer: Ett mycket högt intag av salt, raffinerat socker och animaliskt protein ökar utsöndringen av kalcium och urinsyra i urinen. Även livsmedel med extremt högt innehåll av oxalat (som spenat, rabarber och nötter) kan påverka känsliga personer.

• Metabola tillstånd och levnadsvanor: Övervikt och högt blodtryck är statistiskt kopplade till en ökad risk för njursten och andra njursjukdomar som påverkar njurhälsan.

• Medicinska sjukdomar: Tillstånd som överfunktion i bisköldkörtlarna (hyperparatyreoidism) ökar kalciumnivåerna i blodet och urinen, vilket predisponerar för stenbildning.

Hur diagnostiseras njursten?

När du söker vård för misstänkt njursten görs en noggrann bedömning för att bekräfta diagnosen och lokalisera stenens storlek och placering:

1. Klinisk bild: Den typiska smärtan och patientens beteende (motorisk oro) ger ofta läkaren en omedelbar misstanke om njursten.

2. Bilddiagnostik: Den primära metoden för att ställa diagnos är en datortomografi (DT) av urinvägarna utan kontrastmedel. Denna undersökning visar exakt var stenen sitter, hur stor den är och om den orsakar ett avflödeshinder (urinstas) i njuren, och kompletterar kunskapen om njurarnas funktion, anatomi och vanliga sjukdomar.

3. Laboratorietester: Urinprov tas för att kontrollera om det finns tecken på urinvägsinfektion eller osynligt blod i urinen, och kan ibland kompletteras med mätning av urea för att bedöma njurfunktion och vätskebalans. Blodprover tas regelmässigt för att analysera njurfunktionen samt för att mäta nivåerna av kalcium och urinsyra i blodet, vilket kan avslöja underliggande metabola orsaker.

Hur behandlas njursten?

Behandlingen beror helt på stenens storlek, var den befinner sig och hur uttalade dina besvär är.

Medicinsk och konservativ behandling

De flesta njurstenar är mindre än 5 millimeter i diameter och passerar ut av sig själva med urinen inom några veckor. Under denna tid fokuserar behandlingen på:

• Smärtlindring: Receptbelagda inflammationsdämpande läkemedel (NSAID) är förstahandsvalet eftersom de både dämpar smärtan och minskar svullnaden i urinledaren så att stenen lättare kan passera.

• Vätska: Du bör dricka normala mängder vätska under det akuta anfallet för att inte öka trycket i njuren, men när den akuta smärtan har lagt sig är ett rikligt vätskeintag viktigt för att spola ut stenen.

Aktiv stensanering

Om stenen är stor (över 6–7 millimeter), inte rör sig framåt eller orsakar ett långvarigt stopp krävs mekanisk hjälp:

• Stötvågsbehandling (ESVL): Ljudvågor riktas mot stenen utifrån kroppen så att den krossas till mindre grus som sedan kan kissas ut.

• Urinledarspegling (Uretaroskopi): Ett tunt instrument förs in via urinröret och blåsan upp i urinledaren, varpå stenen kan dras ut eller delas med laser.

När bör du kontakta vanlig hälso- och sjukvård?

Ett misstänkt njurstensanfall bör alltid bedömas av sjukvården för att säkerställa smärtlindring och utesluta komplikationer.

Kontakta en vårdcentral eller jourmottagning om:

• Du upplever en ny, ensidig rygg- eller flanksmärta som du inte känner igen sedan tidigare.

• Du har haft ett känt njurstensanfall men smärtan inte viker trots att du tagit dina ordinerade smärtstillande mediciner.

Sök akut vård omedelbart om:

• Du har feber och frossa i kombination med smärta i ryggen eller flanken. Detta är ett allvarligt tecken på att urinen ovanför stenen har blivit infekterad (avstängd pyelonefrit), vilket kräver omedelbar sjukhusvård.

• Du upplever ett totalt urinstopp eller har mycket svårt att kissa.

• Du har känt njurstensanfall och samtidigt drabbas av ihållande kräkningar och inte kan behålla någon vätska.