MR eller röntgen - vad är skillnaden och när används vilken?

Vad är skillnaden mellan MR och röntgen?

Den grundläggande skillnaden ligger i hur bilderna skapas och vilka vävnader metoderna är särskilt bra på att avbilda.

Vanlig röntgen använder röntgenstrålar som passerar genom kroppen. Olika vävnader absorberar strålningen olika mycket. Skelettet absorberar mycket av strålningen och framträder därför tydligt på röntgenbilder.

MR, magnetisk resonanstomografi, använder inte röntgenstrålning. Bilderna skapas med hjälp av ett starkt magnetfält, radiovågor och avancerad datorbearbetning. Det gör att MR kan skapa detaljerade bilder av många av kroppens mjukdelar och strukturer som kan vara svårare att bedöma med vanlig röntgen.

Vad kan man se med röntgen?

Vanlig röntgen används ofta för att undersöka skelettet. Det kan exempelvis vara relevant vid misstanke om:

• benbrott

• felställningar

• ledluxationer

• vissa artrosförändringar

• andra förändringar i skelettet.

En av metodens styrkor är att den snabbt kan ge tydliga bilder av ben. Mjukdelar som muskler, senor och ledband framträder däremot betydligt sämre på vanlig röntgen. Om frågeställningen gäller sådana strukturer kan en annan undersökningsmetod behövas.

Vad kan man se med MR?

MR kan ge detaljerade bilder av både skelett och många mjukdelar. Vid undersökningar av rörelseapparaten kan MR bland annat användas för att bedöma:

• muskler

• senor

• ledband

• menisker

• brosk

• diskar i ryggraden

• benmärg

• leder

• nervrötter och strukturer kring ryggraden.

Vilka förändringar som går att upptäcka beror på vilken kroppsdel som undersöks och vilken frågeställning undersökningen är anpassad efter. MR används därför bland annat vid utredning av vissa besvär från knä, axel, höft, rygg, nacke, handled, fot och fotled.

Läs mer om vad en MR-undersökning kan upptäcka.

Är MR bättre än röntgen?

Inte generellt.

MR och röntgen svarar på olika frågor. Om frågeställningen är om ett ben är brutet efter en akut skada är vanlig röntgen ofta en relevant första undersökning. Om frågeställningen i stället gäller exempelvis en meniskskada i knät, ett ledband, en sena eller en disk i ryggen kan MR ge information som vanlig röntgen inte kan visa lika tydligt. Det är därför mer korrekt att fråga vilken metod som passar den aktuella medicinska frågeställningen än vilken metod som är bäst.

MR eller röntgen vid ryggsmärta?

Vid ryggbesvär beror behovet av bilddiagnostik på symtomen.

Vanlig röntgen kan visa skelettstrukturer och vissa förändringar i ryggraden, men ger begränsad information om diskar, nervrötter och andra mjukdelar.

MR kan däremot avbilda både ryggradens skelett och mjukdelar och kan bland annat visa olika typer av ryggsjukdomar, till exempel diskbråck:

• diskbråck

• diskbuktningar

• spinal stenos

• påverkan på nervrötter

• vissa inflammatoriska förändringar

• förändringar i benmärgen.

Det betyder inte att alla med ryggsmärta behöver göra en MR. Ryggsmärta är vanligt och bilddiagnostik behövs inte rutinmässigt vid alla typer av ryggbesvär.

När det finns en medicinsk frågeställning där strukturer i ryggen behöver bedömas mer detaljerat kan MR däremot vara relevant.

Läs mer om MR av ländryggen vid ryggsmärta och ischias.

Vid utstrålande smärta i benet kan du även läsa om MR vid ischias och om vad ett diskbråck på MR betyder.

Se MR Ländrygg hos Werlabs.

MR eller röntgen vid nacksmärta?

Även vid nackbesvär beror valet av undersökning på vad man vill undersöka. Röntgen kan visa skelettet i halsryggen och vissa förändringar i kotorna. MR kan dessutom ge information om diskar, ryggmärg, nervrötter och andra mjukdelar. Det kan exempelvis vara relevant vid misstanke om diskbråck eller nervpåverkan.

Läs mer om MR av halsryggen vid nacksmärta, diskbråck och nervpåverkan.

Om du vill veta mer om vad MR faktiskt kan visa vid neurologiska symtom kan du läsa Kan MR visa nervskador och nervpåverkan?

Se MR Halsrygg hos Werlabs.

MR eller röntgen av knät?

Vid en misstänkt skelettskada kan vanlig röntgen vara relevant för att undersöka om det finns en fraktur. Men många vanliga knäskador sitter i strukturer som inte syns lika tydligt på vanlig röntgen.

MR kan bland annat användas för att bedöma:

• menisker

• korsband och andra ledband

• brosk

• senor

• benmärg

• vissa förändringar i leden.

Det gör MR särskilt användbart när frågeställningen gäller mjukdelar och strukturer inne i knäleden.

Läs mer om MR av knä och vad undersökningen kan visa.

Se MR Knä hos Werlabs.

MR eller röntgen av axeln?

Vanlig röntgen kan ge information om skelettet i axeln och vissa förändringar i leden.

MR kan däremot ge mer detaljerad information om axelns mjukdelar, exempelvis rotatorkuffens senor, muskler och andra strukturer kring leden. Vid misstanke om vissa sen- eller mjukdelsskador kan MR därför ge information som inte framgår på en vanlig röntgenbild.

Läs mer om MR av axeln och vilka skador undersökningen kan visa.

Se MR Axel hos Werlabs.

Kan MR visa en fraktur?

Ja. MR kan visa frakturer och kan i vissa situationer upptäcka subtila skelettskador som inte syns på vanlig röntgen.

MR kan också visa förändringar i benmärgen, exempelvis benmärgsödem i samband med en skada. Det betyder däremot inte att MR är förstahandsmetod vid alla misstänkta frakturer. Vanlig röntgen är snabb och mycket användbar för att bedöma många akuta skelettskador.

Om en röntgenbild inte visar någon fraktur men misstanken om en viss skada kvarstår kan ytterligare bilddiagnostik ibland behövas. Vilken metod som används beror på skadan och den medicinska situationen.

Kan MR visa artros?

Ja. MR kan visa förändringar i en led som kan förekomma vid artros, bland annat förändringar i brosk, benmärg och andra strukturer.

Vanlig röntgen används samtidigt ofta vid bedömning av artros och kan bland annat visa minskad ledspringa och förändringar i skelettet. Mer detaljerade MR-bilder innebär därför inte automatiskt att MR behöver göras vid misstänkt artros. Undersökningen behöver ha en medicinsk frågeställning där informationen kan bidra till bedömningen.

Kan MR visa sådant som inte syns på röntgen?

Ja.

Det är en av de viktigaste skillnaderna mellan metoderna. MR kan exempelvis visa skador och förändringar i:

• menisker

• ledband

• senor

• muskler

• diskar

• nervrötter

• ryggmärg

• benmärg.

MR kan även upptäcka vissa subtila skelettskador som kan vara svåra att se på vanlig röntgen.

Samtidigt kan MR visa förändringar som inte orsakar några symtom. Ett fynd på en MR-bild behöver därför alltid bedömas i relation till symtom, ålder och den medicinska frågeställningen.

Har du redan fått ett utlåtande kan du läsa Vad betyder ditt MR-svar? Vanliga ord och fynd förklarade.

Har MR strålning?

Nej. MR använder inte joniserande strålning. Magnetkameran använder ett starkt magnetfält och radiovågor för att skapa bilder av kroppen. Det är därför missvisande att kalla undersökningen för "magnetröntgen", även om begreppet används i vardagligt språk. MR och vanlig röntgen bygger på helt olika tekniker.

Vanlig röntgen använder däremot joniserande strålning. Vid medicinsk röntgen anpassas stråldosen efter undersökningen och hålls så låg som möjligt samtidigt som bilderna behöver ha tillräcklig kvalitet.

Är MR riskfritt eftersom det inte använder strålning?

Att MR inte använder joniserande strålning är en viktig fördel, men det betyder inte att undersökningen passar alla utan hänsyn till andra faktorer.

Det starka magnetfältet gör att metallföremål och vissa medicinska implantat behöver uppmärksammas före undersökningen.

Inför MR får du därför svara på säkerhetsfrågor om exempelvis:

• pacemaker och andra elektroniska implantat

• metallimplantat

• metallfragment i kroppen

• tidigare operationer

• graviditet.

Många moderna implantat är kompatibla med MR under specifika förutsättningar, men detta behöver kontrolleras inför undersökningen.

Läs mer om hur en MR-undersökning går till.

Tar MR längre tid än röntgen?

Ja, vanligtvis.

En vanlig röntgenundersökning kan ofta genomföras snabbt. Vid MR behöver flera bildserier tas och det är viktigt att ligga stilla under bildtagningen. En MR-undersökning tar ofta mellan cirka 15 och 60 minuter beroende på vilken kroppsdel som undersöks och vilka bilder som behövs.

Under undersökningen hörs kraftiga knackande eller surrande ljud från magnetkameran. Du får därför hörselskydd.

Läs mer om hur lång tid en MR-undersökning tar.

Behövs kontrastmedel vid MR?

Inte alltid.

Många MR-undersökningar kan genomföras utan kontrastmedel. Vid vissa medicinska frågeställningar kan kontrastmedel däremot ge ytterligare information och göra vissa vävnader eller förändringar lättare att bedöma. Behovet avgörs utifrån vilken undersökning som görs och vad man vill undersöka.

Läs mer om kontrastmedel vid MR.

Vilken undersökning ska man välja?

Det beror på vad man behöver få svar på.

Röntgen och MR ska inte ses som två konkurrerande undersökningar där den ena alltid är bättre. De används för olika frågeställningar och kan ibland komplettera varandra inom vården.

Röntgen är särskilt användbart för skelettet och är ofta relevant vid exempelvis misstänkt fraktur. MR är särskilt användbart när man behöver detaljerade bilder av mjukdelar, leder, ryggrad och strukturer som senor, ledband, menisker och diskar. Det viktiga är därför att undersökningen är anpassad efter symtomen och den medicinska frågeställningen. Vid besvär som har funnits under längre tid kan du läsa mer om när MR kan vara relevant vid långvarig smärta. Hos Werlabs kan du göra riktade MR-undersökningar av flera delar av rörelseapparaten.

Se alla MR-undersökningar hos Werlabs.

Sammanfattning

MR och röntgen är två olika metoder för att undersöka kroppens inre.

Vanlig röntgen använder joniserande strålning och är särskilt användbar för att undersöka skelettet, exempelvis vid misstänkta benbrott.

MR använder ett starkt magnetfält och radiovågor och innebär ingen exponering för röntgenstrålning. Metoden ger detaljerade bilder av många mjukdelar och används bland annat för att undersöka muskler, senor, ledband, menisker, diskar, benmärg och strukturer kring ryggraden.

MR är därför inte generellt bättre än röntgen. Vilken undersökning som är relevant beror på vad man behöver undersöka och vilken medicinsk fråga man vill få svar på.