AV-block – symtom, orsaker och behandling av retledningsstörning

Vad är AV-block?

AV-block, eller atrioventrikulärt block, är en störning i hjärtats retledningssystem. Normalt startar hjärtats elektriska impulser i sinusknutan i höger förmak och fortleds via AV-noden till kamrarna, vilket får hjärtat att dra ihop sig koordinerat. Vid AV-block störs denna signalöverföring.

Hjärtats AV-nod fungerar som en kopplingsstation mellan förmak och kammare. Den fördröjer normalt impulsen något för att kamrarna ska hinna fyllas med blod innan de kontraherar. Vid AV-block är denna fördröjning förlängd eller så blockeras signalen helt.

Beroende på hur allvarligt blocket är delas AV-block in i tre grader. Vid grad I är fördröjningen förlängd men alla signaler går fram. Vid grad II blockeras vissa signaler. Vid grad III, även kallat totalt block, når inga signaler kamrarna som då måste förlita sig på en långsam ersättningsrytm.

AV-block kan vara medfött men uppstår oftare senare i livet. Det kan vara tillfälligt, till exempel vid läkemedelspåverkan, eller permanent vid strukturella förändringar i retledningssystemet.

Vad orsakar AV-block?

Det finns flera orsaker till att AV-block utvecklas, både strukturella förändringar i hjärtat och yttre faktorer.

Åldrande och förslitning

Den vanligaste orsaken till AV-block är åldersrelaterade förändringar i retledningssystemet. Med tiden kan fibrös vävnad ersätta normala ledningsceller, vilket försämrar signalöverföringen. Detta är särskilt vanligt hos äldre.

Hjärtsjukdomar

Hjärtinfarkt kan skada AV-noden om det drabbade området ligger nära retledningssystemet. Kranskärlssjukdom, hjärtsvikt och kardiomyopati kan också påverka signalledningen. Medfödda hjärtfel är en mer sällsynt orsak.

Inflammation och infektion

Myokardit, inflammation i hjärtmuskeln, kan tillfälligt eller permanent skada AV-noden. Borrelia är en välkänd infektion som kan orsaka AV-block, ofta tillfälligt om det behandlas i tid.

Läkemedel

Vissa läkemedel kan bromsa signalöverföringen genom AV-noden. Betablockerare, kalciumflödeshämmare, digoxin och vissa antiarytmika är vanliga exempel. Läkemedelsutlöst AV-block är oftast reversibelt om dosen minskas eller läkemedlet sätts ut.

Elektrolytrubbningar

Obalans i blodets elektrolyter, särskilt kalium, kan påverka hjärtats elektriska system. Både för höga och för låga kaliumnivåer kan störa retledningen.

Vilka symtom ger AV-block?

Symtomen vid AV-block varierar beroende på graden av blockering och hur väl hjärtat kompenserar för den långsammare rytmen.

AV-block grad I

Vid första gradens AV-block är fördröjningen förlängd men alla signaler når kamrarna. Detta ger sällan några symtom och upptäcks vanligen av en slump vid EKG-undersökning. De flesta med AV-block grad I lever helt normalt utan besvär.

AV-block grad II

Vid andra gradens AV-block blockeras vissa signaler intermittent. Detta kan ge symtom som yrsel, svimningskänsla och trötthet. Hjärtklappning eller känsla av oregelbunden rytm kan förekomma. Symtomen varierar beroende på hur många signaler som blockeras.

AV-block grad III

Vid tredje gradens AV-block, totalt block, går inga signaler från förmak till kammare. Kamrarna slår då i en långsam ersättningsrytm, ofta bara 30–40 slag per minut. Symtomen är ofta uttalade med svimning, extrem trötthet, andfåddhet och yrsel. Tillståndet kan vara livshotande.

Allmänna symtom

Oavsett grad kan symtomgivande AV-block ge trötthet och orkeslöshet, yrsel och ostadighetskänsla, svimning eller nära-svimning, andfåddhet vid ansträngning, bröstsmärta i vissa fall och koncentrationssvårigheter.

Hur diagnostiseras AV-block?

Diagnosen AV-block ställs genom att registrera hjärtats elektriska aktivitet.

EKG

Ett vanligt 12-avlednings-EKG är grundläggande för diagnos. Det visar förlängd PR-tid vid grad I, periodiskt bortfall av QRS-komplex vid grad II, och fullständig dissociation mellan förmakets och kamrarnas aktivitet vid grad III.

Långtidsregistrering

Om symtomen kommer och går kan längre registrering behövas. Holter-monitorering under 24–48 timmar eller längre event-registrering kan fånga sporadiska störningar som inte syns vid rutinmässigt EKG.

Utredning av orsak

Vid konstaterat AV-block görs ofta ytterligare utredning för att hitta orsaken. Ekokardiografi bedömer hjärtats struktur och funktion. Blodprover kontrollerar sköldkörtelfunktion, elektrolyter och eventuella infektioner. Genomgång av läkemedelslista är viktig för att identifiera läkemedel som kan bidra.

Hur behandlas AV-block?

Behandlingen av AV-block beror på graden, symtomen och den underliggande orsaken.

Observation

AV-block grad I utan symtom kräver vanligtvis ingen behandling, endast regelbunden uppföljning. Asymtomatiskt grad II kan också i vissa fall endast följas med kontroller.

Läkemedelsjustering

Om läkemedel misstänks bidra till AV-block kan dosminskning eller utsättning prövas. Detta görs i samråd med läkare och kan vara tillräckligt för att återställa normal signalöverföring.

Behandling av underliggande orsak

Vid borreliainfektion ges antibiotika, vilket ofta leder till att AV-blocket försvinner. Sköldkörtelsjukdomar och elektrolytrubbningar behandlas specifikt.

Pacemaker

Vid symtomgivande AV-block grad II eller vid AV-block grad III är pacemaker ofta nödvändigt. En pacemaker är en liten elektronisk enhet som opereras in under huden och övervakar hjärtrytmen. Den ger elektriska impulser för att upprätthålla en tillräckligt snabb och regelbunden rytm.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du upplever upprepade episoder av yrsel eller ostadighetskänsla, onormal trötthet eller orkeslöshet, känsla av att pulsen är mycket långsam, eller misstanke om att läkemedel orsakar symtom.

Sök akut vård vid svimning eller medvetslöshet, bröstsmärta, kraftig andfåddhet eller om du känner dig allmänt mycket sjuk med hjärtsymtom.