Prostataförstoring (BPH) – symtom, orsaker och behandling

Vad är prostataförstoring (BPH)?

Prostatan är en körtel som sitter precis under urinblåsan och omsluter den första delen av urinröret. Körtelns viktigaste uppgift är att producera en del av sädesvätskan.

Med stigande ålder börjar prostatan hos många män att växa. Denna godartade tillväxt kallas benign prostatahyperplasi, eller BPH.

När prostatan blir större kan den trycka mot urinröret och göra det svårare för urinen att passera. Blåsan behöver då arbeta hårdare för att tömma sig, vilket kan leda till olika urinvägsbesvär.

BPH är mycket vanligt:

• omkring hälften av alla män över 60 år har någon grad av prostataförstoring

• förekomsten ökar ytterligare med stigande ålder

• alla med förstorad prostata får inte symtom

Hur stora besvär man får beror inte alltid på hur stor prostatan är. En måttligt förstorad prostata kan ge uttalade symtom, medan en större prostata ibland orsakar få eller inga besvär alls.

Varför blir prostatan förstorad?

Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men åldrande och hormonella förändringar spelar en central roll.

Prostatans tillväxt påverkas bland annat av det manliga könshormonet testosteron och dess aktiva nedbrytningsprodukt dihydrotestosteron (DHT). Med stigande ålder förändras balansen mellan olika hormoner, vilket tros bidra till att prostatakörteln gradvis växer.

Risken för BPH ökar framför allt med:

Ålder

Den viktigaste riskfaktorn är stigande ålder. Godartad prostataförstoring är ovanligt före 40 års ålder men blir successivt vanligare därefter.

Ärftlighet

Om nära släktingar har haft prostataförstoring kan risken vara något högre.

Metabola faktorer

Forskning tyder på att övervikt, typ 2-diabetesoch högt blodtryck kan vara kopplade till en ökad risk för BPH. Regelbunden fysisk aktivitet och hälsosamma levnadsvanor är däremot förknippade med bättre allmän hälsa och kan bidra till att minska risken för flera sjukdomar.

Vilka symtom kan prostataförstoring ge?

Symtomen utvecklas oftast långsamt under flera år.

De vanligaste besvären är:

• svag urinstråle

• svårt att komma igång att kissa

• avbruten eller ojämn urinstråle

• efterdropp

• känsla av att blåsan inte töms helt

• behov av att krysta för att tömma blåsan

Många upplever också att de behöver kissa oftare än tidigare.

Det kan innebära:

• täta urinträngningar dagtid

• plötsliga och svårkontrollerade urinträngningar

• behov av att gå upp en eller flera gånger per natt för att kissa (nokturi)

Om blåsan under lång tid behöver arbeta mot ett ökat motstånd kan blåsfunktionen påverkas. I vissa fall kan det leda till att urin blir kvar i blåsan efter toalettbesök, vilket ökar risken för urinvägsinfektion eller blåssten.

Hos en mindre grupp män kan prostataförstoringen orsaka akut urinstopp, vilket innebär att man inte kan kissa alls. Detta är ett tillstånd som kräver omedelbar medicinsk bedömning.

Hur diagnostiseras prostataförstoring (BPH)?

Om du söker vård för besvär från urinvägarna börjar utredningen med att läkaren går igenom dina symtom, din sjukdomshistoria och eventuella läkemedel. Syftet är att bedöma om besvären sannolikt beror på godartad prostataförstoring eller om de kan ha en annan orsak.

Vanliga frågor handlar bland annat om:

• hur länge besvären har funnits

• hur ofta du behöver kissa

• om du behöver gå upp på natten för att kissa

• om du upplever svag urinstråle eller svårt att tömma blåsan

• om du har blod i urinen eller smärta när du kissar

Kroppsundersökning

Läkaren gör ofta en undersökning av prostatan genom ändtarmen, en så kallad rektal palpation. Undersökningen ger en uppfattning om prostatans storlek, form och konsistens.

En förstorad prostata känns oftast jämnt förstorad och mjuk, medan hårda eller oregelbundna områden kan behöva utredas vidare.

Blodprover

Blodprover kan användas för att utesluta andra orsaker till symtomen och ge en bild av den allmänna hälsan, till exempel genom att utreda sköldkörtelns funktion med blodprov.

Ett vanligt prov är:

• PSA (prostataspecifikt antigen) – ett protein som bildas i prostatan. PSA kan vara förhöjt vid godartad prostataförstoring men även vid prostatit, urinvägsinfektion och prostatacancer. Ett förhöjt PSA-värde innebär därför inte automatiskt att det handlar om cancer, utan behöver alltid bedömas tillsammans med symtom och andra undersökningar.

Vid behov kan läkaren även kontrollera:

• kreatinin för att bedöma njurfunktionen

• urinprov och andra njurprov för att utesluta urinvägsinfektion eller blod i urinen samt bedöma njurhälsan

Ytterligare undersökningar

Om symtomen är uttalade eller diagnosen är osäker kan fler undersökningar bli aktuella.

Exempel är:

• ultraljud av urinblåsa och prostata

• mätning av urinflödet (uroflödesmätning)

• mätning av hur mycket urin som finns kvar i blåsan efter vattenkastning (residualurin)

I vissa fall kan kompletterande blodprover som eGFR (cystatin C) för att bedöma njurfunktionen ge ytterligare information om allmän hälsa.

Dessa undersökningar hjälper till att bedöma hur mycket prostatan påverkar urinflödet och vilken behandling som är mest lämplig.

Hur behandlas prostataförstoring?

Behandlingen beror på hur stora besvären är och hur mycket de påverkar vardagen. Många män har lindriga symtom som inte kräver någon specifik behandling, medan andra kan behöva läkemedel eller operation.

Aktiv uppföljning

Om besvären är lindriga räcker det ofta med regelbunden uppföljning och vissa förändringar i levnadsvanor.

Det kan vara bra att:

• minska vätskeintaget sent på kvällen om nattliga toalettbesök är ett problem

• begränsa stora mängder koffein och alkohol om de förvärrar symtomen

• försöka tömma blåsan ordentligt vid varje toalettbesök

• hålla en hälsosam vikt och vara fysiskt aktiv

För många räcker dessa åtgärder för att minska besvären.

Läkemedel

När symtomen påverkar livskvaliteten kan läkemedelsbehandling vara ett bra alternativ.

Alfa-1-blockerare

Den vanligaste läkemedelsgruppen är alfa-1-blockerare.

De verkar genom att slappna av den glatta muskulaturen i prostatan och urinblåsans hals, vilket gör att urinen lättare kan passera.

Effekten märks ofta redan inom några dagar till veckor.

5-alfa-reduktashämmare

Vid större prostata kan läkaren istället eller i kombination förskriva en 5-alfa-reduktashämmare.

Dessa läkemedel minskar bildningen av dihydrotestosteron (DHT), vilket gör att prostatan gradvis kan krympa. Behandlingen minskar även risken för akut urinstopp och behov av operation hos vissa män.

Full effekt ses vanligtvis först efter flera månader.

Kirurgisk behandling

Om läkemedel inte ger tillräcklig effekt eller om komplikationer uppstår kan operation bli aktuell.

Den vanligaste metoden är att den del av prostatan som blockerar urinröret avlägsnas via urinröret. Idag finns även flera nyare, mindre invasiva behandlingsmetoder som kan vara lämpliga beroende på prostatans storlek och patientens symtom.

Vilken behandling som rekommenderas avgörs efter en individuell medicinsk bedömning.

När bör du kontakta hälso- och sjukvården?

Det är vanligt att urinvägsbesvär utvecklas långsamt med åldern, men symtomen bör ändå utredas för att utesluta andra sjukdomar och bedöma om behandling behövs.

Kontakta vårdcentral om du:

• får en successivt svagare urinstråle

• behöver kissa ofta eller flera gånger varje natt

• känner att blåsan inte töms ordentligt

• får återkommande urinvägsinfektioner

• upplever att symtomen påverkar sömn eller livskvalitet

Sök akut vård omedelbart om du:

• plötsligt inte kan kissa alls (akut urinstopp)

• får blod i urinen tillsammans med smärta eller feber

• får kraftig smärta i nedre delen av magen och inte kan tömma blåsan

• får feber och frossa tillsammans med uttalade besvär från urinvägarna, eftersom det kan vara tecken på en allvarligare infektion.