Vad är det metabola syndromet?

Metabola syndromet är ett samlingsnamn för ett antal faktorer som ökar risken för att drabbas av livsstilssjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och även vissa vanliga cancerformer som prostatacancer, tarmcancer och bröstcancer. På senare tid har man också börjat misstänka att det metabola syndromet kan ha betydande roll i utvecklingen av vissa typer av demens. Nya studier visar att personer som lider av det metabola syndromet har en fem gånger ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt.

Vad orsakar det metabola syndromet?

Många forskare anser att kombinationen av ett för stort energiintag eller intag av fel sorts föda tillsammans med en för liten mängd fysisk aktivitet ligger till grund för utvecklandet av det metabola syndromet. Även stress, psykosociala faktorer och ärftlighet tros ha inverkan. Bakgrunden till detta anses vara evolutionär.

Under stenåldern, då människan levde ett mycket mer fysiskt aktivt liv än vad de allra flesta gör idag och samtidigt som detta hade en oregelbunden tillgång på föda, blev kroppen av överlevnadsskäl inställd på att spara och lagra energi då detta fanns tillgängligt. I dagens samhälle däremot, med en konstant tillgång på mat i överflöd i kombination med det stillasittande liv många lever, har den egenskap som under stenåldern krävdes för vår överlevnad istället blivit till en nackdel för oss.

Hur vanligt är metabola syndromet?

Förekomsten varierar beroende på vilken definition av syndromet som används, men i en svensk populationsbaserad studie på friska 60-åringar kunde man fastställa att 26% av männen och 19% av kvinnorna var drabbade; studier gjorda i andra europeiska länder visar liknande prevalens. Tittar man däremot på personer tillhörande olika riskgrupper, t.ex. de som är överviktiga eller redan har drabbats av en hjärt-kärlsjukdom, så är förekomsten betydligt högre. Förekomsten av det metabola syndromet ökar också med stigande ålder.

Riskfaktorer för det metabola syndromet

Det finns flera olika sätt att definiera det metabola syndromet. Beroende på vilken definition man väljer att använda krävs olika antal och/eller kombinationer av följande riskfaktorer:

Fetma, det vill säga ett BMI (Body Mass Index) på över 30 alternativt bukfetma, klassificerat som ett midjemått på över 80 cm hos kvinnor och 94 cm hos män. Ofta är det just de fettdepåer som lagras runt magen som anses ha störst inverkan på utvecklandet av det metabola syndromet och inte fetman i sig.
Förhöjda blodfetter (triglycerider över 1,7 mmol/l) eller låga nivåer av ”det goda kolesterolet” (HDL-kolesterol under 1,3 mmol/l för kvinnor, under 1,0 mmol/l för män)
Högt blodtryck (över 135/85 mmHg) eller pågående läkemedelsbehandling för detta
Förhöjt fasteblodsocker (Glukos) (över 5,6 mmol/l), nedsatt insulinkänslighet eller diagnostiserad typ 2-diabetes.

Ofta förknippas det metabola syndromet med just övervikt och fetma, men viktigt att veta är dock att man inte behöver vara överviktig för att lida av det metabola syndromet och så många som 40% av alla vuxna med sjukdomen är normalviktiga eller till och med underviktiga!

Hur vet man om man lider av det metabola syndromet?

Metabola syndromet är oftast inget man själv märker något av utan upptäcks för det mesta då man kommer i kontakt med sjukvården av någon annan anledning. Högt blodtryck är sällan något man får symtom av, förutsatt att blodtrycket inte är mycket kraftigt förhöjt. Detsamma gäller för förhöjt blodsocker och förhöjda blodfetter. Inte sällan är det först då man drabbas av en stroke eller hjärtinfarkt som det fastställs att man lider av det metabola syndromet.

Varningssignaler

Att vara överviktig, och framför allt om man har mycket av extravikten lokaliserad runt magen, kan vara en varningssignal. Likaså om man lever ett stillasittande liv med intag av mycket raffinerat vitt socker och andra snabba kolhydrater som vitt bröd och pasta samt fet mat innehållande framför allt mycket transfetter och mättade fetter. Oftast kommer denna typ av mat i form av snabbmat samt hel- och halvfabrikat.

Även normalviktiga kan drabbas

Återigen är det dock viktigt att påpeka att man kan vara drabbad av flera av det metabola syndromets komponenter, som förhöjt blodtryck, blodsocker och blodfetter, trots att man är normalviktig eller till och med underviktig. Att regelbundet kontrollera blodtryck, blodsocker och blodfettsnivåer är därför en klok hälsoinvestering för de allra flesta, även för dem som inte tror att de befinner sig i riskzonen för att utveckla det metabola syndromet.

Kan man förebygga och behandla det metabola syndromet?

Studier har visat att livsstilsfaktorer som rökning, stillasittande och övervikt alla ökar risken för att utveckla det metabola syndromet och att livsstilsförändring ligger till grunden för både prevention och behandling av sjukdomen. Genom att sluta röka, ändra sin kost och röra på sig mer kan man själv ofta förhindra risken drabbas. Kost med lågt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater som fullkornsprodukter, minskar risken att drabbas av förhöjt blodsocker.

Mörka bladgrönsaker, linser och bönor innehåller vitaminer och särskilt rika på mineralen magnesium. Det finns även forskning som antyder ett samband mellan sänkt blodsocker och bönor.

Anmimaliska proteiner är bra källor till zink. Det räcker dock med relativt små mängder kött för att tillgådose behover.

I vilken ände börjar jag?

Vi exponeras dagligen för otaliga råd och metoder för att gå ned i vikt och minska risken för diverse olika sjukdomar. Inte sällan motsäger dessa råd varandra och gör det svårt att veta vad man skall tro på. Många av dessa råd innebär dessutom ofta drastiska livsstilsförändringar, vilket sällan är hållbart i längden. Det finns dock ett par konkreta råd för att minska risken att drabbas av det metabola syndromet och dess följdsjukdomar:

Sluta röka – rökning ökar risken att drabbas av insulinresistens och åderförkalkning, vilka båda ökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.
Kostförändringar – välj mer frukt, grönsaker, fibrer och långsamma kolhydrater. I kombination med ett intag av mindre mängder transfetter och mättat fett till fördel för ökat intag av fleromättade fetter från fisk och växtoljor samt ett minskat saltintag leder till ett lägre blodsocker, lägre blodtryck, förbättrade blodfettsnivåer och ökad känslighet för insulin.
Motion – fysisk aktivitet och god kondition minskar risken att utveckla det metabola syndromet och påverkar alla i syndromet ingående faktorer. Minst 30 minuters måttligt ansträngande fysisk aktivitet rekommenderas per dag, exempel på detta kan vara promenader i måttligt tempo. Tillägg av något mer ansträngande fysisk aktivitet under minst 30 minuter 2-3 gånger i veckan ökar de positiva effekterna ytterligare.
Viktnedgång – kombinationen kostförändringar och ökad fysisk aktivitet leder till viktnedgång med positiva effekter både för välmåendet och för samtliga av de riskfaktorer som ingår i det metabola syndromet.

Om man via provtagning visat sig ha en eller flera av de riskfaktorer som ingår i det metabola syndromet rekommenderas att man försöker påverka dessa värden genom livsstilsförändringar såsom att sluta röka, gå ned i vikt, minska intaget av snabba kolhydrater, transfetter och mättade fetter samt ökad fysisk aktivitet. Man kan följa upp effekten av livsstilsförändringarna genom uppföljande provtagning efter 4-6 månader hos Werlabs. Viktigast av allt är dock att man hittar och behåller motivationen till att göra dessa förändringar, även under tuffare perioder.

Vad gör man då om livsstilsförändringarna inte har tillräcklig effekt?

Om man trots ändrade levnadsvanor inte når önskade effekter kan det bli aktuellt med läkemedelsbehandling. I så fall får man ta kontakt med sin vårdcentralsläkare för diskussion.