Gikt – symtom, orsaker och effektiv behandling

Vad är gikt?

Gikt är en metabol ledsjukdom som uppstår när urinsyranivåerna i blodet är förhöjda under lång tid. Den överskjutande urinsyran bildar kristaller som ansamlas i lederna och orsakar inflammation.

Gikt är en av de äldsta kända sjukdomarna och kallas ibland för "kungarnas sjukdom" på grund av dess historiska koppling till överflödig kost och dryck.

Sjukdomen drabbar uppskattningsvis 1 till 2 procent av befolkningen och är vanligare hos män. Kvinnor drabbas oftare efter klimakteriet när östrogennivåerna sjunker.

Gikt börjar vanligtvis med akuta smärtattacker som kommer och går. Utan behandling kan anfallen bli tätare och mer långvariga, och sjukdomen kan utvecklas till kronisk gikt med bestående ledskador.

Den vanligaste lokalisationen är stortåns grundled, men gikt kan drabba vilken led som helst inklusive fotled, knä, handled och fingrar.

Vad orsakar gikt?

Nivå av urinsyra i blodet är avgörande för utveckling av gikt. Gikt orsakas av förhöjda urinsyranivåer i blodet (hyperurikemi), vilket kan leda till att urinsyrekristaller bildas i lederna och orsakar smärtsamma attacker.

Urinsyra och puriner

Urinsyra bildas när kroppen bryter ner puriner, ämnen som finns naturligt i kroppen och i vissa livsmedel. Nivå av urinsyra i kroppen påverkas både av kroppens egen produktion och av intaget av puriner via kosten. Normalt löser sig urinsyran i blodet, filtreras i njurarna och utsöndras i urinen.

Överproduktion eller underutsöndring

Vid gikt producerar kroppen antingen för mycket urinsyra eller så utsöndrar njurarna för lite, vilket kan öka urinsyranivåerna i blodet. När urinsyranivån blir tillräckligt hög bildas kristaller.

Kost

Purinrika livsmedel som rött kött, inälvor, skaldjur och vissa fiskar ökar urinsyran och ökar risken för att utveckla gikt. Öl och sprit höjer urinsyran, och eftersom öl dessutom innehåller puriner ökar även det risken för gikt. Fruktos i läsk och sötsaker ökar urinsyraproduktionen.

Övervikt

Övervikt ökar risken för att utveckla gikt genom att både öka produktionen av urinsyra och minska dess utsöndring. Det är en av de viktigaste riskfaktorerna.

Läkemedel

Vissa diuretika (vätskedrivande), lågdos acetylsalicylsyra och immunsuppressiva läkemedel kan höja urinsyran och därmed ökar risken för att utveckla gikt.

Njursjukdom

Nedsatt njurfunktion minskar kroppens förmåga att utsöndra urinsyra och ökar risken för att utveckla gikt. Olika njurprov för att bedöma njurfunktion kan därför vara viktiga i utredningen.

Ärftlighet

Ärftlighet ökar risken för att utveckla gikt, eftersom genetiska faktorer påverkar hur kroppen hanterar urinsyra, och analys av urat och urinsyra – höga och låga värden spelar en central roll i bedömningen.

Kön och ålder

Män har högre urinsyranivåer och drabbas oftare. Att vara man och att bli äldre ökar risken för att utveckla gikt. Kvinnor drabbas oftare efter klimakteriet.

Typer av gikt

Det finns flera olika former av gikt, där primär gikt och sekundär gikt är de två huvudtyperna. Primär gikt är den vanligaste varianten och uppstår ofta på grund av en kombination av ärftliga faktorer, kost och livsstil. Denna form ses ofta hos personer med genetisk benägenhet och påverkas av faktorer som övervikt, alkoholintag och purinrik kost.

Sekundär gikt utvecklas som en följd av andra sjukdomar eller tillstånd, såsom njursvikt, diabetes eller vissa läkemedel. Vid sekundär gikt är det ofta en underliggande sjukdom som påverkar kroppens förmåga att hantera urinsyra, vilket leder till att nivåerna stiger och kristaller bildas i lederna.

En särskild form av gikt är kronisk tofös gikt, som kännetecknas av förekomst av tofi – ansamlingar av urinsyrakristaller i vävnaderna. Dessa tofi kan synas som knölar under huden och är ett tecken på att sjukdomen har varit aktiv under lång tid. Gikt kan också delas in i akuta och kroniska former, beroende på hur ofta och hur länge symtomen varar. Akut gikt innebär plötsliga attacker av svår smärta, medan kronisk gikt ofta innebär mer långvariga besvär och risk för bestående ledskador. Det är viktigt att känna till att gikt ofta kan förändras över tid och att olika former kan förekomma hos samma patient.

Vilka symtom ger gikt?

En giktattack innebär plötsliga och intensiva smärtattacker, ofta i en led som stortån, och kännetecknas av svullnad, rodnad och svår smärta. Många personer med gikt drabbas av återkommande attacker, ibland mer än en gång per år. Många människor med gikt upplever betydande smärta under skov, vilket kan påverka deras livskvalitet.

Giktanfall

Giktattacker kännetecknas av plötsliga och intensiva inflammatoriska attacker som ofta börjar nattetid. En akut giktattack debuterar ofta med intensiv smärta i en led. Smärtan är så svår att den minsta beröring kan vara outhärdlig. Maximal smärta uppnås inom några timmar.

Inflammation i leden

Den drabbade leden blir svullen, röd, varm och öm. Huden över leden kan bli glansig och spänd.

Typisk lokalisation

Stortåns grundled är den klassiska platsen för gikt och kallas podagra. I vissa fall, särskilt vid långvariga eller kroniska besvär, kan gikt även påverka flera leder samtidigt. Fotled, häl, knä, handled och fingerleder kan också drabbas.

Anfallens förlopp

Utan behandling varar ett anfall vanligtvis 3 till 10 dagar. Efter anfallets avklingande kan leden kännas normal igen.

Feber och allmänsymtom

Vid svåra anfall kan feber och allmän sjukdomskänsla förekomma.

Kronisk gikt

Vid upprepade anfall utan behandling kan gikt bli kronisk med bestående smärta, ledskador och tofi (urinsyradepåer under huden).

Hur diagnostiseras gikt?

Diagnosen baseras på typiska symtom och kan bekräftas med ytterligare undersökningar.

• Klinisk bedömning: Det klassiska utseendet med akut smärta, svullnad och rodnad i stortån är ofta tillräckligt för diagnos.

• Ledvätskeanalys: Prov av ledvätska kan visa urinsyrakristaller under mikroskop. Detta är det säkraste sättet att bekräfta diagnosen.

• Blodprover: Urinsyra i blodet mäts. Observera att urinsyran kan vara normal under ett pågående anfall. CRP och sänka visar inflammation.

• Röntgen: I tidigt stadium är röntgen ofta normal. Vid långvarig gikt kan typiska erosioner och förändringar ses.

• Ultraljud: kan visa urinsyrainlagringar i leder och mjukdelar.

Hur behandlas gikt?

Behandlingen syftar till att lindra akuta anfall och förebygga nya.

• Behandling av akut anfall: NSAID som naproxen eller indometacin lindrar snabbt smärta och inflammation. Kolkicin är ett alternativ, mest effektivt om det ges tidigt. Kortison i tablettform eller som injektion kan användas vid kontraindikationer mot NSAID.

• Vila och kyla: Vila den drabbade leden. Kylbehandling kan lindra svullnad och smärta.

• Urinsyrasänkande behandling: Efter upprepade anfall rekommenderas långtidsbehandling. Allopurinol hämmar bildningen av urinsyra och är förstahandsval. Febuxostat är ett alternativ. Behandlingen minskar risken för nya anfall och komplikationer.

• Livsstilsförändringar: Viktminskning vid övervikt är viktigt. Minska intaget av purinrika livsmedel. Begränsa alkohol, särskilt öl. Undvik sockersötade drycker. Drick rikligt med vatten.

Förebyggande behandling

Vid uppstart av urinsyrasänkande behandling kan paradoxalt nog giktanfall utlösas. Förebyggande behandling med låg dos NSAID eller kolkicin under några månader kan minska denna risk.

Kontakta vården vid första misstänkta giktanfallet för att få diagnos och behandling, vid upprepade anfall, eller om du behöver råd om förebyggande behandling.

Sök vård samma dag vid svår ledsmärta med feber, om leden är kraftigt svullen och röd, eller vid osäkerhet om orsaken till ledbesvären.

Komplikationer vid gikt

Om gikt inte behandlas på rätt sätt kan sjukdomen leda till flera allvarliga komplikationer. En av de vanligaste följderna är kronisk inflammation i lederna, vilket kan orsaka bestående skador på både leder och omgivande vävnader. Detta kan i sin tur leda till nedsatt rörlighet och kronisk smärta.

Gikt ökar också risken för andra sjukdomar, såsom hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt. Forskning visar att patienter med gikt har en ökad risk att utveckla dessa hjärt-kärlsjukdomar, vilket gör det extra viktigt att behandla både gikt och eventuella underliggande riskfaktorer. Njurskada och njursvikt är andra allvarliga komplikationer som kan uppstå, särskilt om urinsyranivåerna är höga under lång tid, och uppföljning av urea som indikator på njurfunktion kan då vara en del av utredningen.

Utöver detta har personer med gikt en ökad risk att drabbas av andra reumatiska sjukdomar, såsom reumatoid artrit och andra led- och skelettbesvär. Förekomst av tofi, alltså urinsyrakristaller som lagras i vävnaderna, kan också leda till ytterligare problem och ibland kräva kirurgisk behandling för att avlägsnas eller för att reparera skadade leder.

Behandlingen av gikt syftar till att minska risken för dessa komplikationer och förbättra livskvaliteten. Läkemedel som allopurinol och kolkicin används ofta för att sänka urinsyranivåerna och dämpa inflammation. Kompletterande laboratorieprov, som till exempel urea – för höga eller låga värden, kan ge ytterligare information om njurfunktion och allmäntillstånd. Livsstilsförändringar, såsom hälsosam kost och regelbunden fysisk aktivitet, är också viktiga delar av behandlingen. I vissa fall kan det vara nödvändigt med kirurgi för att ta bort tofi eller åtgärda skadade leder.

Det är avgörande att patienter med gikt samarbetar med sin läkare för att ta fram en individuell behandlingsplan som tar hänsyn till både gikt och eventuella andra sjukdomar. Tidig och effektiv behandling minskar risken för komplikationer och bidrar till ett friskare liv.

Vanliga frågor om gikt

Kan jag förebygga giktanfall?

Ja, med livsstilsförändringar och eventuellt urinsyrasänkande läkemedel kan anfall förebyggas effektivt.

Måste jag undvika viss mat helt?

Du behöver inte utesluta allt men bör begränsa purinrik mat som rött kött, inälvor och skaldjur samt alkohol, särskilt öl.

Är gikt farligt?

Obehandlad gikt kan leda till ledskador och njursten. Förhöjd urinsyra är också kopplad till hjärt-kärlsjukdom. Med behandling är prognosen god.

Hur snabbt verkar behandlingen?

Smärtstillande läkemedel verkar inom timmar. Urinsyrasänkande behandling tar veckor till månader att ge full effekt.

Kan unga personer få gikt?

Ja, även om gikt är vanligast hos äldre kan yngre personer drabbas, särskilt vid ärftlighet, övervikt eller annan underliggande sjukdom.