Artros – symtom, orsaker och effektiv behandling av ledförslitning

Vad är artros?

Artros, även kallat ledförslitning eller artrit, är den vanligaste ledsjukdomen och drabbar miljontals människor världen över. I Sverige har uppskattningsvis en fjärdedel av alla över 45 år artros i någon led.

I friska leder täcker ett smidigt brosk ledytorna och fungerar som stötdämpare. Vid artros bryts brosket gradvis ned snabbare än kroppen kan reparera det. Detta leder till att benytor börjar gnida mot varandra, vilket orsakar smärta, stelhet och inflammation.

Artros påverkar inte bara brosket utan hela leden, inklusive ledhinna, ledkapsel, muskler och ben. Förändringarna sker gradvis under lång tid och symtomen utvecklas ofta långsamt, liksom vid andra ledsjukdomar där symtom, diagnos och behandling skiljer sig åt.

De vanligaste lederna som drabbas är knän, höfter, fingerleder, tumbasleden och ryggradens små leder. Artros kan dock uppstå i vilken led som helst.

Även om artros är vanligare med stigande ålder är det inte en oundviklig del av åldrandet. Många äldre har friska leder medan yngre personer kan utveckla artros efter skador.

Vad orsakar artros?

Artros utvecklas när belastningen på leden överstiger broskens förmåga att reparera sig, och flera faktorer påverkar även din risk att utveckla sjukdomen.

Ålder

Risken för artros ökar med åldern. Med tiden förlorar brosket sin elasticitet och förmåga att återhämta sig. De flesta med artros är över 50 år.

Övervikt ökar risken

Övervikt ökar belastningen på viktbärande leder som knän och höfter. Redan några kilos övervikt ökar risken märkbart, medan lägre vikt kan ge bättre rörlighet och mindre belastning på lederna. Fettvävnad producerar också ämnen som kan främja inflammation i lederna.

Ledskador

Tidigare skador på leden, till exempel meniskskada, korsbandsskada eller ledbrott, ökar kraftigt risken att utveckla artros senare i livet.

Ärftlighet

Det finns en genetisk komponent. Om nära släktingar har artros är risken förhöjd, särskilt för handartros.

Långvarig tung belastning på lederna, antingen genom arbete eller idrott, kan öka risken. Yrken som kräver tunga lyft, huksittande eller repetitiva rörelser är riskfaktorer.

Muskelsvaghet

Svaga muskler ger sämre stöd åt lederna och ger ökad risk för överbelastning av brosket och artrosutveckling.

Ledfelställningar

Medfödda eller förvärvade felställningar, bland annat kobenthet eller hjulbenthet, fördelar belastningen ojämnt i leden.

Vilka symtom ger artros?

Symtomen utvecklas gradvis och kan vara olika, och besvären varierar i intensitet mellan personer. Artros kan ge både värk och stelhet.

Smärta

Ledsmärta är det mest framträdande symtomet, och leden gör ont oftast vid aktivitet men ibland även i vila. Man får ofta mer smärta vid belastning, särskilt senare i förloppet. I början kan vila ha viss effekt, men senare kan smärtan även förekomma i vila och nattetid.

Stelhet

Morgonstelhet som varar mindre än 30 minuter är typiskt för artros, och leden känns ofta stel på morgonen eller efter stillasittande. Leden behöver tid att komma igång.

Nedsatt rörlighet

Leden kan bli svår att böja eller sträcka fullt ut. Detta kan göra det svårt att gå i trappor eller knäppa knappar.

Svullnad

Leden kan svullna på grund av inflammation eller ökad ledvätska, särskilt efter aktivitet.

Knäppningar och knastrande

Ljud och känsla av friktion när leden rör sig kan förekomma.

Muskelsvaghet

Musklerna runt den drabbade leden kan försvagas på grund av smärta och minskad användning.

Påverkan på funktion

Artros kan begränsa förmågan att gå, klättra i trappor, gripa föremål eller göra andra dagliga aktiviteter beroende på vilken led som är drabbad, och många upplever även mer generell ledvärk med varierande orsaker, symtom och behandlingsmöjligheter.

Hur diagnostiseras artros?

Diagnosen bör baseras främst på symtom och undersökning, inte alltid på avancerade tester.

Läkaren undersöker leden och bedömer smärta, svullnad, rörlighet och stabilitet. Typiska fynd inkluderar ömhet, krepitationer (knastrande ljud) och eventuell felställning.

Röntgen

Röntgenundersökning visar typiska förändringar som minskad ledspalt, benpålagringar (osteofyter) och förtätning av benet under brosket. Röntgenfynd korrelerar dock inte alltid med symtomens svårighetsgrad.

Blodprover

Blodprover används främst för att utesluta andra tillstånd som reumatoid artrit eller gikt, och vid oklar ledvärk kan specifika provtagningar ge vägledning.

Magnetkamera

MR kan visa brosket och mjukdelar i detalj men behövs sällan för att ställa diagnos.

Hur behandlas artros?

Behandlingen syftar till att lindra smärta, förbättra funktion och bromsa sjukdomsutvecklingen, och det finns olika sätt att behandla artros beroende på symtom och funktion. Insatserna anpassas efter individuella behov, eftersom olika patienter kan behöva olika stöd och åtgärder.

Fysisk aktivitet och träning för att minska smärtan

Regelbunden motion är viktigt och grundläggande i behandlingen trots smärta. Anpassad träning är bra för musklerna, förbättrar rörligheten och ledfunktionen samt kan hjälpa till att minska smärtan. Simning, cykling och vattengymnastik är skonsamma aktiviteter. Stöd och träningsråd kan du få hos en fysioterapeut.

Viktminskning

Vid övervikt kan redan en måttlig viktnedgång avsevärt minska symtomen och bromsa sjukdomsutvecklingen i viktbärande leder.

Smärtstillande läkemedel

Paracetamol är förstahandsval vid lindrig smärta, och det finns olika läkemedel för olika grader av smärta. NSAID-preparat som ibuprofen kan användas vid perioder av ökad smärta och inflammation, men läkemedel ska användas enligt medicinsk rådgivning. Lokala geler kan lindra utan systemiska biverkningar.

En fysioterapeut kan utforma individuellt träningsprogram och ge råd om ledskydd och hjälpmedel.

Injektioner

Kortisoninjektioner kan ge tillfällig lindring vid inflammation. Hyaluronsyrainjektioner används ibland vid knäartros.

Vid svår artros som inte svarar på annan behandling kan operation med ledprotes i knä eller höft övervägas. Artroskopi har begränsad plats i artrosbehandling.

Kontakta vården om du har långvarig ledsmärta som påverkar vardagen, om lederna blir svullna eller röda, vid snabbt tilltagande besvär, eller om du behöver hjälp att komma igång med rätt träning.

Sök vård skyndsamt vid plötslig kraftig ledsvullnad med feber eller vid misstanke om ledinfektion.