Insulinresistens i klimakteriet - hur påverkas blodsockret?

Vad är insulinresistens?

Insulinresistens innebär att kroppens vävnader har nedsatt känslighet för insulin.

Insulin bildas i bukspottkörteln och har en central roll i regleringen av blodsockret. Efter en måltid hjälper insulin bland annat till att reglera hur glukos tas upp och används eller lagras i kroppen. När insulinkänsligheten försämras kan kroppen till en början kompensera genom att producera mer insulin. Därför kan glukosnivåerna fortfarande ligga inom normala intervall. Om kroppens förmåga att kompensera inte längre räcker kan blodsockret stiga och så småningom utvecklas till prediabetes eller typ 2-diabetes.

Varför pratar man om insulinresistens i klimakteriet?

Klimakteriet sammanfaller med flera förändringar som är relevanta för den metabola hälsan. Under menopausövergången förändras äggstockarnas hormonproduktion. Samtidigt kan kroppssammansättningen förändras.

Forskning visar bland annat en tendens till:

• ökad total fettmassa

• mer central och visceral fettansamling

• minskad fettfri massa

• förändrad insulinkänslighet.

European Society of Endocrinology beskriver förändringar i kroppssammansättning och en efterföljande ökning av insulinresistens under menopausövergången som faktorer som kan bidra till ökad risk för typ 2-diabetes. Sambandet ska däremot inte tolkas som att sjunkande östrogen ensamt orsakar insulinresistens. Åldrande, genetiska faktorer, tidigare kroppssammansättning, fysisk aktivitet och andra metabola riskfaktorer har också betydelse.

Vilken betydelse har bukfett?

En viktig förändring under menopausövergången är att fettfördelningen kan förändras. Mer fett kan lagras centralt och kring de inre organen i buken. Visceralt fett är metaboliskt aktivt och större mängder är förknippade med bland annat insulinresistens och ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Det betyder inte att alla utvecklar bukfetma i klimakteriet. Kroppssammansättningen påverkas av flera faktorer och varierar betydligt mellan individer.

Läs mer om viktuppgång och förändrad kroppssammansättning i klimakteriet.

Leder insulinresistens till viktuppgång i klimakteriet?

Det är för förenklat att beskriva insulinresistens som orsaken till att det blir svårt att gå ner i vikt under klimakteriet. Viktreglering påverkas av många faktorer, bland annat energibalans, kroppssammansättning, fysisk aktivitet, sömn, genetik, läkemedel och andra medicinska faktorer. Samtidigt finns ett samband mellan större mängd bukfett och insulinresistens. Sambandet kan dessutom gå i flera riktningar och är en del av ett mer komplext metaboliskt förlopp. Därför bör viktuppgång inte användas som ett sätt att avgöra om en person har insulinresistens.

Ger insulinresistens några symtom?

Insulinresistens ger ofta inga tydliga symtom. Det går därför inte att avgöra om en person har insulinresistens utifrån exempelvis:

• trötthet efter måltider

• sötsug

• hunger

• energidippar

• svårigheter att gå ner i vikt.

Sådana besvär är ospecifika och kan ha många orsaker. När blodsockret blir tydligt förhöjt kan diabetes däremot ge symtom som ökad törst, att man behöver kissa oftare, trötthet, synförändringar och oförklarad viktnedgång. Typ 2-diabetes kan samtidigt utvecklas utan tydliga symtom. Därför baseras screening på riskfaktorer och provtagning, inte enbart på hur personen känner sig.

Hur påverkas risken för typ 2-diabetes?

Risken för typ 2-diabetes ökar med stigande ålder.

Andra viktiga riskfaktorer är bland annat:

• övervikt eller obesitas, särskilt central fettansamling

• ärftlighet för typ 2-diabetes

• tidigare graviditetsdiabetes

• högt blodtryck

• vissa blodfettsrubbningar

• låg fysisk aktivitet

• prediabetes.

Menopausövergångens förändringar i kroppssammansättning och insulinkänslighet kan vara ytterligare en del av denna riskbild. Det är därför bättre att bedöma den samlade risken än att se klimakteriet som en isolerad orsak till diabetes.

Vilka blodprov visar blodsockret?

När frågan är om en person har prediabetes eller diabetes finns etablerade metoder för provtagning.

HbA1c

HbA1c speglar den genomsnittliga blodsockernivån under de senaste månaderna och används både för screening och diagnostik av diabetes. HbA1c påverkas dock av vissa tillstånd som förändrar de röda blodkropparnas omsättning och behöver därför alltid tolkas i rätt sammanhang.

Fasteglukos

Fasteglukos visar glukosnivån i blodet efter fasta och kan användas för screening och diagnostik av prediabetes och diabetes.

Läs mer om glukos och hur blodsockret regleras.

Glukosbelastning

Vid ett oralt glukostoleranstest, OGTT, mäts hur kroppen hanterar en bestämd mängd glukos. OGTT kan identifiera nedsatt glukostolerans som inte alltid upptäcks med enbart HbA1c eller fasteglukos.

Kan man mäta insulinresistens med ett blodprov?

Det finns ingen enskild rutinanalys som på egen hand ger ett enkelt ja- eller nej-svar på om en person har insulinresistens.

Insulin och fasteinsulin kan mätas och används i vissa sammanhang, och olika beräknade mått används inom forskning och vissa kliniska situationer. De är däremot inte samma sak som de etablerade kriterierna för att diagnostisera prediabetes eller diabetes. När syftet är att bedöma diabetesrisk är HbA1c, fasteglukos och i vissa situationer OGTT mer etablerade metoder. Det är därför viktigt att skilja mellan att försöka mäta insulinresistens och att undersöka om blodsockerregleringen redan är påverkad.

Vad kan blodfetterna berätta?

Insulinresistens och prediabetes kan förekomma tillsammans med andra kardiometabola riskfaktorer. Det kan exempelvis finnas förändringar i triglycerider och HDL-kolesterol. LDL-kolesterol och ApoB är samtidigt viktiga för bedömning av aterosklerotisk risk, men de är inte tester för insulinresistens. Blodfetter bör därför ses som en del av den samlade kardiovaskulära riskbedömningen, inte som ett sätt att diagnostisera insulinresistens.

Behöver man mäta FSH och östradiol?

Inte för att bedöma insulinresistens eller diabetesrisk.

FSH och östradiol svarar på andra medicinska frågeställningar. Hos en i övrigt frisk person över 45 år med typiska klimakteriesymtom behövs vanligtvis inte heller hormonprov för att identifiera peri- eller menopaus. FSH kan vara relevant i vissa situationer hos yngre personer, exempelvis vid misstanke om tidig menopaus eller prematur ovariell insufficiens.

Läs mer om vilka blodprov som kan vara relevanta under klimakteriet.

Behöver alla kontrollera blodsockret i klimakteriet?

Klimakteriet i sig innebär inte att alla behöver göra upprepade omfattande blodprov. Däremot blir screening för typ 2-diabetes mer relevant med stigande ålder och vid förekomst av andra riskfaktorer. Exempel på situationer där diabetesrisken är särskilt relevant att uppmärksamma är:

• ärftlighet för typ 2-diabetes

• övervikt eller obesitas tillsammans med andra riskfaktorer

• tidigare graviditetsdiabetes

• högt blodtryck

• vissa blodfettsrubbningar

• tidigare konstaterad prediabetes.

American Diabetes Association rekommenderar screening för prediabetes och typ 2-diabetes från 35 års ålder för övriga vuxna och tidigare vid övervikt eller obesitas tillsammans med ytterligare riskfaktorer. Exakta rekommendationer om screening och uppföljning kan skilja sig mellan länder och bör anpassas efter individuell risk.

Tidigare graviditetsdiabetes är en viktig riskfaktor

Den som tidigare har haft graviditetsdiabetes har en förhöjd risk att senare utveckla typ 2-diabetes. Det är därför en viktig uppgift även många år efter graviditeten. När en kvinna kommer in i förklimakteriet eller klimakteriet är det därför relevant att väga in tidigare graviditetsdiabetes i den samlade riskbedömningen.

Vad kan du själv påverka?

Levnadsvanor har stor betydelse för risken att utveckla typ 2-diabetes.

Var fysiskt aktiv

Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar insulinkänsligheten och har positiva effekter på bland annat blodtryck, blodfetter och kroppssammansättning. Både konditions- och styrketräning är värdefulla.

Bevara muskelmassa och styrka

Muskulaturen är viktig för glukosomsättningen. Muskelstärkande aktivitet blir dessutom särskilt relevant med stigande ålder eftersom muskelmassa och muskelstyrka annars tenderar att minska.

Ät en näringsrik kost

Det finns ingen särskild diet som alla i klimakteriet behöver följa. En kost med bland annat grönsaker, baljväxter, fullkorn, frukt, nötter, fisk och andra näringsrika livsmedel kan vara en del av levnadsvanor som minskar risken för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Vikt kan vara relevant, men är inte hela bilden

Vid övervikt eller obesitas kan viktnedgång förbättra insulinkänsligheten och minska risken för typ 2-diabetes. Samtidigt är fysisk aktivitet, blodtryck, blodfetter, blodsocker, sömn och andra hälsomått viktiga även när kroppsvikten inte förändras mycket.

När bör du söka vård?

Kontakta vården om du har symtom som kan tala för tydligt förhöjt blodsocker, exempelvis:

• uttalad törst

• att du behöver kissa betydligt oftare

• oförklarad viktnedgång

• uttalad trötthet tillsammans med andra symtom.

Det kan också vara relevant att diskutera diabetesrisk och provtagning om du har flera riskfaktorer, tidigare graviditetsdiabetes eller tidigare konstaterat förhöjda blodsockervärden.

Sammanfattning

Menopausövergången kan medföra förändringar i kroppssammansättning och fettfördelning som kan bidra till försämrad insulinkänslighet. Det innebär däremot inte att alla utvecklar insulinresistens eller diabetes i klimakteriet.

Ålder, genetik, bukfetma, fysisk aktivitet och andra riskfaktorer har också stor betydelse.

Insulinresistens ger ofta inga tydliga symtom. Trötthet efter måltider, hunger och svårigheter att gå ner i vikt kan därför inte användas för att avgöra om någon har insulinresistens.

HbA1c, fasteglukos och OGTT är etablerade metoder för att identifiera prediabetes och diabetes. Blodfetter kan samtidigt vara relevanta för den samlade kardiometabola riskbedömningen.

Läs mer om klimakteriet och vad som händer i kroppen.