Förklimakteriet – symtom, orsaker och hormonella förändringar

Vad är förklimakteriet?

Förklimakteriet, även kallat perimenopaus, är perioden innan klimakteriet – det vill säga innan menstruationen upphör helt. Denna fas kan pågå i flera år, ofta mellan 2 och 10 år, och innebär att äggstockarnas funktion gradvis förändras.

Under denna period produceras fortfarande hormoner, men nivåerna varierar mer än tidigare. Det är just dessa svängningar som påverkar kroppen och ger upphov till symtom och beskriver hur förklimakteriet påverkar kroppen på olika sätt. För många börjar förändringarna i 40-årsåldern, men de kan även uppträda tidigare.

Förklimakteriet avslutas när menstruationen upphört i 12 månader, vilket markerar klimakteriet.

Varför förändras hormonnivåerna?

Hormonsystemet styrs av ett samspel mellan hjärnan och äggstockarna. Under förklimakteriet minskar äggstockarnas känslighet för signaler från hjärnan, vilket gör att hormonproduktionen blir mer oregelbunden.

Två centrala hormoner påverkas särskilt:

Östrogen

Östrogen reglerar menstruationscykeln, påverkar skelettet, blodkärlen och hjärnan. Om du vill fördjupa dig i vad östradiol är och hur olika nivåer påverkar kroppen kan det ge ytterligare förståelse. Under förklimakteriet kan nivåerna både stiga och sjunka kraftigt.

Progesteron

Progesteron minskar ofta tidigare än östrogen. Det är ett hormon som har en lugnande effekt på kroppen och påverkar sömnen och återhämtningen.

När progesteron minskar och östrogen varierar uppstår en obalans i signalerna, vilket kan påverka både kropp och psyke.

Vilka är symtomen, såsom värmevallningar och svettningar, vid förklimakteriet?

Symtomen varierar mycket mellan olika personer och mellan faserna premenopaus, perimenopaus och postmenopaus. Vissa upplever få förändringar, medan andra får tydliga besvär som påverkar vardagen, något som ofta beskrivs som tidiga tecken på förklimakteriet och hormonförändring, och symtomen kan pågå längre än man först väntar sig.

Många kvinnor får klimakteriebesvär under den här perioden; cirka 75 procent drabbas av värmevallningar och svettningar och många känner igen sig i de första tecknen på förklimakteriet:

• oregelbunden menstruation

• värmevallningar och nattsvettningar, som beror på förändrad temperaturreglering och värmevallningar i klimakteriet

• sömnsvårigheter

• trötthet och minskad energi

• humörsvängningar, nedstämdhet och ångest, där hormonella svängningar i förklimakteriet kan påverka både humör och sexlust, och där det inte alltid är självklart att koppla de psykiska besvären till klimakteriet

• koncentrationssvårigheter och symtom som ibland kan likna PMS, vilket kan göra det svårt att skilja PMS från perimenopausens hormonförändringar

• torra slemhinnor i underlivet, vilket drabbar cirka 50 procent och kan ge obehag vid samlag

• led och muskelvärk

• minskad sexuell lust

Symtomen kan komma och gå och förändras över tid. Det är också vanligt att flera symtom uppträder samtidigt.

Vad orsakar symtomen och oregelbundna blödningar?

Det är främst de hormonella svängningarna som ligger bakom symtomen. När nivåerna av östrogen och progesteron varierar påverkas flera system i kroppen, och det kan ibland vara svårt att avgöra om det rör sig om klimakterierelaterade besvär eller något annat – att skilja klimakteriet från andra orsaker bakom symtomen kan därför vara viktigt:

• Hjärnan: påverkar humör, sömn och koncentration

• Temperaturreglering: kan ge värmevallningar

• Nervsystemet: kan öka stresskänslighet

• Ämnesomsättning: kan påverka energi och vikt

Även andra faktorer kan förstärka symtomen, till exempel andra tillstånd som sköldkörtelrubbningar eller järnbrist, vilket gör det betydelsefullt att utreda om det är klimakteriet eller något annat bakom symtomen:

• stress

• sömnbrist

• näringsbrist

• förändrade levnadsvanor

Det gör att symtomen ofta är en kombination av biologiska förändringar och livssituation.

Hur diagnostiseras förklimakteriet och när inträffar sista mensen?

Förklimakteriet diagnostiseras främst genom en samlad bedömning av symtom, ålder och menstruationsmönster. Det finns inget enskilt test som med säkerhet kan fastställa tillståndet, men många väljer ett klimakteriepaket med hormon- och sköldkörteltest som stöd i utredningen.

Blodprover kan dock ge värdefull information: genom till exempel ett bredare hormonpaket för kvinnor som kartlägger hormonell obalans.

FSH (follikelstimulerande hormon)

När äggstockarnas funktion minskar ökar FSH. Menopaus före 45 år räknas som tidig menopaus och ska ofta bedömas i vården. Förhöjda nivåer kan tyda på att kroppen är på väg in i klimakterieövergången.

Östradiol

Med ett riktat östrogentest som mäter östradiolnivåer kan man ibland bättre förstå hur hormonbalansen förändras under förklimakteriet.

Visar nivån av aktivt östrogen. Nivåerna kan variera kraftigt under förklimakteriet, vilket gör att resultatet alltid behöver tolkas tillsammans med symtom.

Andra relevanta prover

• sköldkörtelvärden (TSH, T4)

• järnstatus

• vitamin D

• vitamin B12

Dessa kan hjälpa till att utesluta andra orsaker till symtomen.

Behandling i förklimakteriet?

I samband med behandling kan det också vara hjälpsamt att förstå klimakteriets olika faser, symtom och sätt att lindra besvär.

Behandlingen anpassas individuellt och beror på symtomens omfattning, och menopausal hormonbehandling kan vara effektiv mot värmevallningar, svettningar samt andra symtom kopplade till östrogenbrist.

Medicinsk behandling

Vid mer uttalade besvär kan hormonbehandling (HRT) vara ett alternativ. Den syftar till att stabilisera hormonnivåerna och lindra symtom. Östrogenbehandling kan ges i olika former, och när det gäller torra slemhinnor är lokal behandling med exempelvis vaginalkräm eller slidpiller ofta effektiv och kan rekommenderas under lång tid. Vissa kan också få icke-hormonell farmakologisk behandling, till exempel SSRI eller SNRI i låg dos, för att minska vallningar, och ibland används även antidepressiva läkemedel för samma besvär. Växtbaserade läkemedel kan också användas för att lindra klimakteriebesvär som värmevallningar och svettningar.

Behandling sker alltid i samråd med läkare och baseras på en individuell bedömning av nytta och risken, och den ska alltid föregås av genomgång av kontraindikationer. Exempel på sådana är odiagnostiserad vaginal blödning, djup ventrombos eller lungemboli samt aktuell eller tidigare arteriell hjärt kärlsjukdom. Om livmodern finns kvar behöver gestagen ofta ingå tillsammans med behandlingen för att skydda livmoderslemhinnan.

Anpassningar i levnadsvanor

Många upplever förbättring genom att justera sina levnadsvanor:

• regelbunden sömn och återhämtning

• balanserad kost med tillräckligt protein och näring

• fysisk aktivitet, särskilt styrketräning flera gånger i veckan, kan minska värmevallningar och svettningar

• håll sovrummet svalare vid nattliga besvär

• undvik starkt kryddad mat och alkohol om det utlöser besvär

• regelbundna avslappningsövningar kan minska vallningar och svettningar

• stresshantering

Små förändringar kan ha stor effekt över tid, och man kan själv göra en del för att lindra klimakteriebesvär, särskilt när hormonsystemet är mer känsligt, ibland tillsammans med medicinska utredningar av klimakteriets symtom, orsaker och behandling.

När bör du kontakta sjukvården?

Det är viktigt att söka hjälp hos vården om symtomen påverkar din vardag eller om du känner dig osäker på orsaken.

Kontakta sjukvården vid:

• kraftiga eller långvariga symtom

• mycket rikliga eller oregelbundna blödningar

• plötsliga förändringar i menscykeln

• ihållande trötthet eller nedstämdhet

• misstanke om annan bakomliggande orsak

Kvarstående eller avvikande blödning bör bedömas av läkare eller gynekolog.

En medicinsk bedömning kan hjälpa till att utesluta andra tillstånd och ge rätt stöd.

Sammanfattning

Förklimakteriet är en naturlig övergångsperiod där hormonproduktionen blir mer oregelbunden. Det kan ge symtom som trötthet, sömnproblem och oregelbunden mens. Besvären varierar och kan vara svåra att tolka. Genom att förstå vad som händer i kroppen, följa relevanta blodvärden och anpassa levnadsvanor går det ofta att skapa bättre balans och ökat välmående.