Klimakteriet – symtom, ålder och vad som händer i kroppen

Vad är klimakteriet?

Klimakteriet är en övergångsperiod som hänger samman med att äggstockarnas funktion förändras och produktionen av framför allt östrogen och progesteron minskar.

Det sker inte från en dag till en annan. Förändringarna börjar vanligtvis redan före den sista menstruationen och fortsätter därefter.

Klimakteriet kan därför ses som ett spektrum som omfattar både perioden före och efter menopaus. European Society of Endocrinology beskriver på samma sätt menopaus som ett spektrum som inkluderar perimenopaus och postmenopaus.

Klimakteriet och menopaus är inte samma sak

Begreppen används ibland som synonymer, men betyder egentligen olika saker.

Klimakteriet beskriver hela övergångsperioden.

Menopaus är den sista menstruationen. Tidpunkten kan fastställas först i efterhand, när menstruationen har uteblivit i 12 månader och det inte finns någon annan orsak till detta.

Perioden före menopaus kallas ofta förklimakteriet eller perimenopaus. Efter menopaus följer postmenopaus.

Läs mer om skillnaden mellan perimenopaus, menopaus och postmenopaus.

När börjar klimakteriet?

Det finns ingen exakt ålder då klimakteriet börjar.

Menopaus inträffar i genomsnitt omkring 51 års ålder i Europa, men variationen är stor. Förändringar och symtom kan börja flera år före den sista menstruationen.

Det är därför vanligt att de första förändringarna märks under 40-årsåldern.

Om menstruationerna upphör före 45 års ålder räknas det som tidig menopaus. Om äggstockarnas funktion sviktar före 40 års ålder kan det handla om prematur ovariell insufficiens, POI, vilket behöver bedömas inom vården.

Vad händer i kroppen under klimakteriet?

Äggstockarnas funktion förändras gradvis under åren kring menopaus.

Ägglossningarna blir mindre regelbundna och produktionen av könshormoner förändras. Framför allt varierar nivåerna av östradiol och progesteron under övergången, medan FSH vanligtvis stiger när äggstockarnas funktion minskar.

Hormonnivåerna kan variera betydligt under förklimakteriet. Det är en anledning till att ett enskilt hormonprov inte alltid ger en rättvisande bild av var i klimakterieövergången en person befinner sig.

Efter menopaus är östrogennivåerna generellt lägre än under de reproduktiva åren.

Vilka är vanliga symtom på klimakteriet?

Symtomen varierar både mellan personer och över tid.

Vanliga besvär och förändringar kan vara:

• förändrad eller oregelbunden menstruation

• värmevallningar

• nattsvettningar

• sömnproblem

• humörförändringar

• nedstämdhet eller oro

• vaginal torrhet och andra underlivsbesvär

• urinvägsbesvär

• förändrad sexuell funktion

• koncentrationssvårigheter

• muskel- och ledbesvär.

Värmevallningar är ett av de mest välkända symtomen, men alla får inte vallningar. Vaginal torrhet, sömnstörningar och humörförändringar är också vanligt förekommande under klimakterieövergången.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att flera av dessa symtom är ospecifika och även kan ha andra orsaker.

Förändrad menstruation

Förändringar i menscykeln är en viktig del av övergången mot menopaus.

Mensen kan komma tätare eller mer sällan än tidigare. Blödningarnas längd och mängd kan också förändras.

När menopaus närmar sig blir det vanligtvis längre mellan menstruationerna innan de slutligen upphör.

Men alla förändrade blödningar ska inte automatiskt tillskrivas klimakteriet. Nytillkomna, mycket rikliga eller på annat sätt avvikande blödningar kan behöva bedömas inom vården.

Värmevallningar och nattsvettningar

Värmevallningar och nattsvettningar kallas gemensamt för vasomotoriska symtom.

En värmevallning kan innebära en plötslig intensiv värmekänsla, ofta över ansikte, hals och bröst. Den kan följas av svettning och ibland hjärtklappning.

När vallningarna inträffar på natten kan de störa sömnen och bidra till trötthet under dagen.

Läs mer om varför värmevallningar uppstår under klimakteriet.

Sömn, humör och koncentration

Sömnproblem kan förekomma under klimakterieövergången och kan ibland vara kopplade till nattsvettningar och värmevallningar.

Vissa upplever även förändringar i humör, nedstämdhet, oro eller koncentrationssvårigheter.

Samtidigt inträffar klimakteriet under en period i livet då många andra faktorer kan påverka sömn och psykiskt mående. Besvär som depression eller ångest ska därför inte automatiskt förklaras av klimakteriet.

Om besvären är uttalade eller långvariga är det viktigt att söka vård.

Underlivet och urinvägarna kan påverkas

När östrogennivåerna minskar kan vävnader i och omkring vagina och urinvägarna förändras.

Det kan bland annat leda till:

• torrhet och irritation

• smärta eller obehag vid samlag

• urinvägssymtom.

Dessa besvär kan till skillnad från vissa andra klimakteriesymtom kvarstå eller förvärras efter menopaus om de inte behandlas.

Det finns effektiv behandling, bland annat lokal vaginal östrogenbehandling för personer där behandlingen är lämplig. NICE rekommenderar vaginalt östrogen vid genitourinära symtom associerade med menopaus.

Förändras kroppen efter menopaus?

Östrogen påverkar flera vävnader i kroppen. När östrogennivåerna minskar efter menopaus sker därför fler förändringar än att menstruationen upphör.

Bland annat ökar benförlusten kring menopaus, vilket på längre sikt kan påverka risken för osteoporos och frakturer.

Kroppssammansättning och fettfördelning kan också förändras under denna del av livet. Dessa förändringar beror dock inte enbart på klimakteriet utan påverkas även av åldrande, fysisk aktivitet, kost, sömn och andra faktorer.

Det är därför missvisande att förklara alla kroppsliga förändringar under medelåldern enbart med könshormoner.

Hur länge varar klimakteriet?

Det finns inget bestämt antal år som gäller för alla.

Övergången före menopaus kan pågå i flera år, och symtomens längd varierar mycket mellan individer. Vissa har besvär under en relativt kort period medan andra har symtom under många år.

Menopaus är däremot en specifik tidpunkt – den sista menstruationen – snarare än en period som "pågår".

Även efter menopaus kan vissa symtom fortsätta.

Hur vet man att man är i klimakteriet?

Bedömningen utgår framför allt från:

• ålder

• symtom

• förändringar i menstruationscykeln.

Hos i övrigt friska personer från 45 års ålder med typiska klimakterierelaterade symtom behövs vanligtvis inte laboratorietester för att identifiera peri- eller menopaus. Både NICE och ESE rekommenderar i huvudsak en klinisk bedömning i denna grupp.

Det finns däremot situationer där symtomen behöver utredas vidare, exempelvis vid yngre ålder eller när besvären kan ha en annan förklaring.

Läs mer om hur du kan skilja klimakteriet från andra möjliga orsaker till symtom.

Behövs blodprov vid klimakteriet?

Inte alltid.

Hos i övrigt friska personer från 45 års ålder med typiska symtom rekommenderas normalt inte hormonprover för att identifiera klimakteriet.

Det beror bland annat på att hormonnivåerna kan variera under klimakterieövergången.

I vissa situationer kan FSH däremot vara relevant, exempelvis när menopaus misstänks hos personer mellan 40 och 45 års ålder. Vid misstanke om prematur ovariell insufficiens före 40 års ålder behövs medicinsk utredning.

Blodprov kan svara på andra frågor

Blodprov kan däremot vara relevanta för att undersöka andra möjliga orsaker till symtom.

Trötthet, förändrad menstruation och andra ospecifika besvär kan exempelvis förekomma vid järnbrist, anemi eller sköldkörtelrubbningar.

Provtagningens syfte är då inte att "bekräfta klimakteriet", utan att besvara en annan medicinsk frågeställning.

Läs mer om blodprov och blodvärden i samband med klimakteriet.

Vilken behandling finns vid klimakteriebesvär?

Behandlingen beror på vilka symtom du har, hur mycket de påverkar dig och din individuella hälsosituation.

Det finns både hormonella och icke-hormonella behandlingsalternativ.

Menopausal hormonbehandling

Menopausal hormonbehandling, MHT, är en effektiv behandling mot bland annat besvärande värmevallningar och nattsvettningar.

Behandlingen innehåller östrogen. Personer som har kvar livmodern behöver normalt även ett gestagen/progesteron för att skydda livmoderslemhinnan.

Vilken behandling som är lämplig behöver bedömas individuellt utifrån bland annat symtom, medicinsk historia och riskfaktorer. ESE betonar individuell nytta–riskbedömning och gemensamt beslutsfattande inför hormonbehandling.

Hormonterapi är den mest effektiva behandlingen mot vasomotoriska symtom, och för många friska symtomatiska kvinnor under 60 år eller inom tio år från menopausens början överväger nyttan riskerna.

Behandling av underlivsbesvär

Vid vaginal torrhet och andra genitourinära symtom kan lokal vaginal östrogenbehandling vara aktuell.

Den verkar framför allt lokalt i vävnaden och skiljer sig därför från systemisk hormonbehandling.

Icke-hormonell behandling

Hormonbehandling passar inte alla och alla vill inte använda den.

Det finns även icke-hormonella alternativ för vissa klimakteriebesvär. Vilken behandling som är lämplig beror på symtom, medicinsk bakgrund och individuella önskemål.

Vad kan du själv göra under klimakteriet?

Levnadsvanor är viktiga för hälsan under och efter klimakteriet, även om de inte kan förväntas ta bort alla klimakteriesymtom.

Regelbunden fysisk aktivitet, inklusive styrketräning, är värdefull för bland annat muskler, skelett och metabol hälsa.

Det är också relevant att:

• undvika rökning

• begränsa hög alkoholkonsumtion

• äta en näringsrik och varierad kost

• prioritera sömn och återhämtning

• fortsätta med regelbunden fysisk aktivitet.

Vid besvärande symtom finns behandling, och levnadsvanor ska inte framställas som ett alternativ till medicinsk behandling när sådan behövs.

När bör du söka vård?

Sök vård om klimakteriebesvären påverkar din livskvalitet eller om du vill diskutera behandling.

Medicinsk bedömning är också viktig om:

• menstruationerna upphör före 45 års ålder

• du misstänker prematur ovariell insufficiens före 40 års ålder

• du har mycket rikliga eller långvariga blödningar

• du får blödningar mellan menstruationerna eller efter samlag

• du har symtom som inte passar in i en typisk klimakterieövergång

• du har uttalad nedstämdhet, ångest eller andra symtom som behöver bedömas.

Blödning som uppstår efter menopaus ska bedömas inom vården.

Klimakteriet och hälsokontroller

Klimakteriet är en naturlig del av åldrandet och är i sig inte en sjukdom.

Samtidigt förändras hälsan med stigande ålder. Blodtryck, blodfetter, blodsocker, skelett och andra riskfaktorer kan därför vara relevanta att följa beroende på ålder, levnadsvanor, sjukdomshistoria och individuella riskfaktorer.

Det är viktigt att skilja detta från att försöka diagnostisera klimakteriet med ett blodprov.

Hos Werlabs kan blodprov användas för att följa olika delar av hälsan eller undersöka vissa andra möjliga orsaker till symtom. Resultaten behöver alltid tolkas utifrån sammanhanget och kan inte ensamma avgöra om du befinner dig i klimakteriet.