Insulinresistens – symtom, orsaker, blodprov och behandling

Vad är insulinresistens?

Insulinresistens innebär att kroppens muskler, lever och fettvävnad inte längre svarar lika effektivt på insulinets signaler. För att kompensera producerar bukspottkörteln mer insulin.

Under en lång period kan blodsockret därför fortfarande vara normalt trots att insulinnivåerna är höga. När bukspottkörteln inte längre kan kompensera börjar blodsockret stiga och risken för prediabetes och typ 2-diabetes ökar.

Insulinresistens är också nära kopplat till det metabola syndromet, där flera riskfaktorer förekommer samtidigt, såsom:

• bukfetma

• högt blodtryck

• förhöjda blodfetter

• förhöjt blodsocker

• låggradig inflammation

Varför uppstår insulinresistens?

Insulinresistens utvecklas oftast genom en kombination av ärftlighet och levnadsvanor.

Övervikt och bukfetma

Den starkaste riskfaktorn är ökad mängd bukfett. Fettvävnaden frisätter ämnen som påverkar kroppens insulinkänslighet och ökar den låggradiga inflammationen.

Fysisk inaktivitet

Muskler använder stora mängder glukos. Regelbunden fysisk aktivitet gör musklerna mer känsliga för insulin, medan långvarigt stillasittande har motsatt effekt.

Ärftlighet

Personer med nära släktingar som har typ 2-diabetes löper högre risk att utveckla insulinresistens.

Kost

Ett långvarigt högt energiintag, särskilt i kombination med viktuppgång, kan bidra till att insulinresistens utvecklas. Det är framför allt det totala kostmönstret och energiöverskottet som påverkar risken, eftersom socker och blodsocker påverkas starkt av matvanorna.

Andra tillstånd

Risken är också högre vid:

• PCOS

• graviditetsdiabetes

• sömnapné

• fettlever

• vissa hormonella sjukdomar

• stigande ålder

Vilka symtom ger insulinresistens?

I början ger insulinresistens ofta inga symtom alls.

När tillståndet utvecklas kan vissa personer uppleva (fler symtom beskrivs i vår fördjupade guide om insulinresistens):

• trötthet efter måltider

• ökat sötsug

• svårigheter att gå ner i vikt

• ökad hunger

• koncentrationssvårigheter

• ökat midjemått

Dessa symtom är ospecifika och kan bero på många olika orsaker. Därför är blodprov ofta det bästa sättet att upptäcka insulinresistens i ett tidigt skede.

Vid mer uttalad påverkan, när blodsockret börjar stiga, kan symtom på diabetes utvecklas, exempelvis ökad törst, stora urinmängder och viktnedgång.

Hur diagnostiseras insulinresistens?

Det finns inget enskilt blodprov som säkert ställer diagnosen insulinresistens, utan bedömningen bygger på flera olika markörer.

Fasteglukos

Visar blodsockret vid provtagningstillfället. Analys av glukos i blodet används för att bedöma blodsockernivån, och värdet kan vara normalt trots uttalad insulinresistens.

HbA1c

HbA1c visar det genomsnittliga blodsockret under de senaste två till tre månaderna och används för att upptäcka prediabetes och diabetes.

Fasteinsulin

Fasteinsulin visar hur mycket insulin kroppen behöver producera i vila. Förhöjda nivåer kan vara ett tidigt tecken på insulinresistens.

HOMA-IR

Genom att kombinera fasteglukos och fasteinsulin kan ett HOMA-IR-värde beräknas, vilket används inom forskning och ibland kliniskt för att uppskatta graden av insulinresistens, som en del av en bredare guide till glukos, HbA1c och C-peptid.

Läkaren väger också in:

• midjemått

• BMI

• blodtryck

• blodfetter

• familjehistoria

• eventuella symtom

Hur behandlas insulinresistens?

Målet med behandlingen är att förbättra kroppens insulinkänslighet och minska risken för framtida sjukdom.

Regelbunden fysisk aktivitet

Motion är en av de mest effektiva behandlingarna. Både konditionsträning och styrketräning förbättrar musklernas förmåga att ta upp glukos, vilket hänger nära ihop med hur glukos som kroppens bränsle påverkar hälsan.

Viktminskning

Hos personer med övervikt kan även en måttlig viktnedgång förbättra insulinkänsligheten betydligt.

Hälsosamma levnadsvanor

En kost rik på grönsaker, baljväxter, fullkorn, fisk, nötter och omättade fetter kan bidra till ett stabilare blodsocker. Att begränsa intaget av sötade drycker och ultraprocessade livsmedel kan också vara gynnsamt.

God sömn

Sömnbrist påverkar kroppens hormonbalans och kan försämra insulinkänsligheten.

Läkemedel

Vid prediabetes eller typ 2-diabetes kan läkemedel som metformin bli aktuella. Behandlingen anpassas individuellt av läkare.

Varför är det viktigt att upptäcka insulinresistens tidigt?

Insulinresistens är ofta det första steget i utvecklingen mot flera vanliga folksjukdomar, inte minst genom kopplingen till prediabetes.

Tidig upptäckt kan minska risken för:

• typ 2-diabetes, där det är viktigt att testa blodsocker och diabetesrisk med fasteglukos och HbA1c

• hjärt-kärlsjukdom

• fettlever

• högt blodtryck

• metabolt syndrom, där det ofta är värdefullt att jämföra sina blodvärden över tid för bättre hälsa

Eftersom förändringarna sker gradvis finns ofta goda möjligheter att bromsa utvecklingen innan sjukdom uppstår.

Hos Werlabs kan blodprov ge en bild av kroppens glukosreglering genom analyser av bland annat fasteglukos, HbA1c och fasteinsulin, till exempel via våra diabetes- och blodsockertester och mer omfattande diabetes- och blodsockertest stor. Tillsammans med övriga hälsomarkörer kan resultaten ge ett underlag för att upptäcka tidiga tecken på metabol påverkan.

När bör du kontakta vården?

Kontakta vården om du:

• har förhöjt blodsocker eller HbA1c enligt hälsokontroll för diabetes och blodsocker

• har flera nära släktingar med typ 2-diabetes

• har PCOS eller tidigare graviditetsdiabetes

• har bukfetma tillsammans med högt blodtryck eller blodfettsrubbningar

• upplever ökad törst, stora urinmängder eller oförklarlig viktnedgång

Vid misstanke om diabetes eller tydliga symtom bör medicinsk bedömning inte skjutas upp.

Sammanfattning

Insulinresistens innebär att kroppens celler reagerar sämre på insulin, vilket leder till att bukspottkörteln behöver producera allt mer insulin för att hålla blodsockret normalt. Tillståndet utvecklas ofta utan tydliga symtom men ökar risken för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och andra metabola sjukdomar. Genom blodprov och tidiga förändringar av levnadsvanor går det ofta att förbättra insulinkänsligheten och minska risken för framtida sjukdom.