D-vitaminbrist – vanlig brist med påverkan på muskler och skelett

Vad är D-vitamin?

D-vitamin är ett fettlösligt vitamin som fungerar som ett hormon i kroppen. Det finns i två huvudformer: D2 (ergokalciferol) från vegetabiliska källor och D3 (kolekalciferol) från animaliska källor samt det som bildas i huden.

D-vitaminets funktioner

Kalciumbalans är D-vitaminets huvudfunktion. Det ökar upptaget av kalcium och fosfor från tarmen och är avgörande för att upprätthålla normala kalciumnivåer i blodet.

Benhälsa är beroende av D-vitamin. Utan tillräckligt D-vitamin kan kroppen inte bygga och underhålla starka ben, vilket leder till mjuka och svaga skelett.

Immunförsvaret påverkas positivt av D-vitamin som stödjer immunsystemets förmåga att bekämpa infektioner.

Muskulaturen behöver D-vitamin för normal funktion och styrka.

Hur vanligt är D-vitaminbrist?

D-vitaminbrist är ett utbrett problem, särskilt i länder på nordliga breddgrader som Sverige. Under vinterhalvåret är solens UV-strålning för svag för att möjliggöra D-vitaminproduktion i huden. Uppskattningar tyder på att en betydande del av befolkningen har otillräckliga nivåer, särskilt under vintern.

Vilka symtom ger D-vitaminbrist?

Symtomen vid D-vitaminbrist kan vara diffusa och utvecklas gradvis, vilket gör dem svåra att koppla till just D-vitaminbrist.

Muskuloskeletala symtom

• Värk i muskler och leder

• Muskelsvaghet, särskilt i lår och överarmar

• Bensmärtor

• Ökad fallrisk hos äldre

Allmänna symtom

• Trötthet och orkeslöshet

• Allmän kraftlöshet

• Känsla av att inte återhämta sig

Psykiska symtom

• Nedstämdhet och depression

• Humörsvängningar

• Koncentrationssvårigheter

Immunförsvar

• Ökad infektionskänslighet

• Fler och långvarigare förkylningar

Symtom vid allvarlig brist

Vid uttalad och långvarig brist kan skelettsjukdomar utvecklas:

Rakit (engelska sjukan) hos barn ger mjuka ben med skelettdeformiteter.

Osteomalaci hos vuxna innebär mjuka ben med smärtor och muskelsvaghet.

Osteoporos främjas av långvarig D-vitaminbrist genom försämrad kalciumbalans.

Vad orsakar D-vitaminbrist?

Bristande solexponering

Solen är den viktigaste källan till D-vitamin. Faktorer som begränsar bildningen:

• Vistelse i nordliga breddgrader (Sverige under oktober–mars)

• Mycket tid inomhus

• Heltäckande klädsel

• Användning av solskyddskräm (även om viss exponering behövs)

• Mörk hud (kräver längre exponering)

Ålder

Äldre personer har minskad förmåga att bilda D-vitamin i huden och tillbringar ofta mer tid inomhus.

Kostfaktorer

D-vitamin finns naturligt i få livsmedel:

• Fet fisk (lax, sill, makrill)

• Äggula

• Berikade produkter (mjölk, margarin, vissa frukostflingor)

En kost fattig på dessa livsmedel ökar risken för brist.

Malabsorption

Tillstånd som påverkar fettupptaget minskar absorptionen av det fettlösliga D-vitaminet:

• Celiaki

• Crohns sjukdom

• Cystisk fibros

• Gallvägssjukdomar

Övervikt

D-vitamin lagras i fettvävnad och blir därmed mindre tillgängligt för kroppen. Personer med övervikt har ofta lägre D-vitaminnivåer i blodet.

Läkemedel

Vissa läkemedel påverkar D-vitaminomsättningen:

• Antiepileptika

• Glukokortikoider

• Vissa HIV-läkemedel

Hur diagnostiseras D-vitaminbrist?

Blodprov

25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) är standardprovet för att mäta D-vitaminstatus. Detta är den form som cirkulerar i blodet och speglar kroppens förråd.

Värden bedöms vanligen som:

• Under 25 nmol/L: Allvarlig brist

• 25–50 nmol/L: Otillräckliga nivåer

• Över 50 nmol/L: Tillräckliga nivåer

• Över 75 nmol/L: Optimala nivåer enligt vissa experter

Kompletterande prover

Vid misstanke om skelettpåverkan kan även kalcium, fosfat och PTH (paratyreoideahormon) mätas.

Hur behandlas D-vitaminbrist?

Solexponering

Under sommaren räcker ofta 15–30 minuters solexponering av ansikte och armar några gånger i veckan för att upprätthålla tillräckliga nivåer. Under vinterhalvåret i Sverige är solen för svag för D-vitaminproduktion.

Kostförändringar

Öka intaget av D-vitaminrika livsmedel:

• Fet fisk minst två gånger per vecka

• Berikade mejeriprodukter

• Ägg

Tillskott

D-vitamintillskott rekommenderas till:

• Alla under vinterhalvåret i Sverige

• Äldre personer året runt

• Personer med mörk hud

• De som sällan vistas utomhus

• Personer med malabsorption

Vanlig rekommendation är 10–20 mikrogram (400–800 IE) dagligen för vuxna. Vid konstaterad brist kan högre doser behövas under en period.

Behandling vid allvarlig brist

Vid uttalad brist med symtom kan läkare ordinera högre doser initialt, följt av underhållsdos.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du har långvariga symtom som trötthet, muskelsmärtor eller nedstämdhet och misstänker D-vitaminbrist. Personer i riskgrupper bör diskutera D-vitaminstatus med sin läkare.

D-vitaminbrist kan likna symtomen vid andra tillstånd, varför blodprov hjälper till att fastställa diagnosen.

Vanliga frågor om D-vitaminbrist

Hur mycket D-vitamin ska jag ta?

Livsmedelsverket rekommenderar 10 mikrogram dagligen för vuxna upp till 75 år och 20 mikrogram för äldre. Vid konstaterad brist kan högre doser behövas enligt läkarordination.

Kan jag få för mycket D-vitamin?

Ja, D-vitaminförgiftning kan uppstå vid mycket höga doser av tillskott (inte från sol eller kost). Symtomen inkluderar illamående, förvirring och njurpåverkan. Håll dig till rekommenderade doser.

Räcker det att äta rätt för att undvika brist?

I Sverige räcker inte kosten för att upprätthålla tillräckliga nivåer under vinterhalvåret, särskilt för riskgrupper. Tillskott rekommenderas som komplement.

Hjälper D-vitamin mot depression?

Studier visar samband mellan låga D-vitaminnivåer och depression, och tillskott kan förbättra symtom hos vissa. D-vitamin ersätter dock inte annan behandling vid depression.

Hur lång tid tar det att korrigera bristen?

Med tillskott kan blodnivåerna börja stiga inom veckor. Det kan ta längre tid innan symtom som trötthet och muskelsmärtor förbättras helt.