Därför ska du sluta räkna kalorier

Vetenskapen är enig, en kalori är inte alltid en kalori. Därför är det dags att sluta räkna dem.

Varför började vi räkna kalorier?

En kalori, eller kilokalori (Kcal) som är den enhet som ofta används här i Sverige, är en energienhet som har sitt ursprung inom fysiken. En kilokalori är den mängd energi som krävs för att värma upp en liter vatten en grad Celsius.

Inom näringsläran har kalorin hängt med ett bra tag nu. Redan 1878 formulerade den tyske läkaren och forskaren Max Rubner en teori som byggde på tankar om att vår ämnesomsättning och värmereglering är ett slags energiutbyte – mat in, energi ut. Rubner är pappa till påståendet att ”en kalori är en kalori”, och hans idéer lade grunden till en stor del av det tidiga 1900-talets forskning i näringslära.

Energins oförstörbarhet inom naturen är väl forskat och kanske är det därför som Rubners och hans efterföljares teorier om kalorier och näringsintag faktiskt ända in på 2000-talet stod relativt oemotsagda.

Vad innebär det att räkna kalorier?

Har du inte själv räknat kalorier någon gång i livet så känner du säkert någon som gjort det. Syftet är nästan alltid detsamma, att hålla reda på hur mycket energi man stoppar i sig och/eller gör av med. Ofta är det underliggande målet att undvika att gå upp i vikt eller en viktnedgång. Om källan till kalorier är fet fisk, nötter eller en limpmacka spelar mindre roll. Så länge slutsumman per dag ligger under det rekommenderade dagsbehovet för en vuxen är det ändå rätt okej att stoppa i sig, eller? Så verkar inte vara fallet.

En kalori är inte alltid en kalori

Trots att många dietister, kostrådgivare och inte minst det svenska Livsmedelsverket fortfarande väljer att se alla kalorier som likvärdiga tycks nu allt fler forskare ställa sig bakom det faktum att våra kroppar reagerar olika på kalorier från olika källor. Och det verkar som om feta energikällor, i synnerhet de vegetabiliska, generellt har fler hälsosamma effekter på våra kroppar än de som består av exempelvis kolhydrater.

Mat med höga kalorier kan vara bra för hälsan

I en uppmärksammad artikel som publicerades i Times för ett par år sedan förklarade den amerikanske läkaren och professorn i nutrition, David Ludwig, att vårt sätt att räkna kalorier är problematiskt på flera sätt. För det första är det väldigt svårt att räkna exakt på alltings kaloriinnehåll. Att räkna för lågt med säg 100 kalorier per dag skulle, sett över en livstid, kunna generera så mycket som 80 kilos övervikt för den som slarvat lite med mat-matematiken genom åren.

Dessutom, menade Ludwig, att den som räknar kalorier förmodligen undviker livsmedel med ett högt energivärde. Men det är inte särskilt smart ur hälsosynpunkt. Många feta livsmedel, som fet fisk, avokado och nötter är ju förvisso väldigt energirika men de innehåller samtidigt mängder av hälsosamma näringsämnen som bland annat visat sig kunna dämpa inflammation och minska risken att drabbas av bland annat hjärt- kärlsjukdom och cancer. Dessutom gör de dig mätt länge.

Att bara se till att bränna mer kalorier än man får i sig är inte rätt sätt att hålla vikten och samtidigt behålla hälsan. Om det vore så enkelt skulle låg-fettkost vara det absolut bästa och enklaste sättet att undvika övervikt. Fett innehåller nämligen ungefär dubbelt så många kalorier per viktenhet jämfört med råvaror baserade på kolhydrater. Men det är vetenskapligt bevisat att det är svårt att hålla vikten nere på låg-fettkost.

David Ludwig förklarade för Times att; ”Medelhavs- eller låg-kolhydratskost vinner över låg-fettkost varje gång, och så skulle det inte se ut om kalorier var det enda som räknades.”

Medelhavskost innehåller ofta mycket grönsaker och bönor som är rika på bl.a. magnesium. Kosten innehåller även en del animaliska proteiner som är rika på zink. Vetetabiliska fettkällor som olivolja är känneteckande för medelhavskosten, något som vi verkligen tagit till oss i Sverige.

Vi reagerar alla olika

Vikt och ämnesomsättning är alltså långt mer individuell, och styrs av många fler faktorer, än något så enkelt som teorin om en kalori in, en ut. Modern forskning har visat att genetik men också flera hormonella och neurologiska faktorer, också är med och styr din vikt.

Att tro att våra kroppar hanterar kalorier på samma sätt oavsett källa är helt enkelt ett förlegat sätt att se på vikt och hälsa. Trots allt detta lever vi i ett samhälle som fortfarande i stort bygger på teorin om alla kaloriers likvärdighet. Tänk efter – på gymmet räknar de flesta konditionsmaskiner kalorier åt dig, alla livsmedel är märkta med kaloriinnehåll och, som sagt, Livsmedelsverket råder oss att äta ett visst antal kalorier per dag för att hålla vikten.

Men om kaloriräkning inte ger oss hela sanningen kring vår vikt och hälsa så innebär det ju att många av oss faktiskt missar poängen. Åtminstone delvis ägnar vi oss åt sådant som inte funkar. Kanske är det rent av kontraproduktivt att räkna kalorier? Ett mer individanpassat sätt att se på kost och hälsa skulle förmodligen hjälpa fler att hålla vikten, eller gå ned sina överviktskilon.

Trots att vi människor är lika på många sätt, är vi alldeles för individuellt olika för att en enkel matematisk mat-formel skall funka på samma sätt för alla.

Werlabs hälsokontroller

Tester som kan hjälpa dig att ta reda på mer om din egen ämnesomsättning och förbränning:

HbA1c (långtidssocker) speglar hur din blodsockernivå legat genomsnittligt under de senaste 2-3 månaderna och kan ge en fingervisning bland annat om du ligger i riskzonen för att utveckla diabetes.
ASAT (aspartataminotransferas) en leverenzym som varierar bland annat med hur mycket du äter, tränar och konsumerar alkohol.
ALAT (alaninaminotransferas) ännu en leverenzym vars värden förändras bland annat med ditt kosthåll.
Glukos (fastesocker) mäter ditt blodsockervärde just vid provtagningstillfället.
TG (Triglycerider) är blodfetter som din kropp använder som energi. Om blodfettvärdena blir för höga under längre tid kan fett börja lagras inne i blodkärlen och risken för hjärt- kärlsjukdom ökar.
HDL-kolesterol och LDL-kolesterol, två kolesterolvärden som delvis varierar med din kost men som också har en tendens att öka hos den som är överviktig.
Apo B, Apo A1 och Apo Kvot Apolipoprotein A (apoA) och Apolipoprotein B (apoB) är proteiner som är involverade i ämnesomsättningen av lipider (fetter).
Höga apo B-värden innebär en stor mängd ”dåligt kolesterol” i blodet, med risk för fettavlagringar som i dagligt tal brukar kallas för åderförkalkning, men också förhöjda risker för hjärtattack och stroke. Höga apo A1-värden innebär en stor mängd ”gott kolesterol”, som tar med sig fett från blodet till levern för förbränning och därigenom minskar dessa sjukdomsrisker. Därför kan man säga att höga apoB -värden generellt leder till ökad risk för hjärt- kärlsjukdomar, medan höga apo A1-värden kan minska denna risk.